Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det andra, är det tid att bryta hans förhatliga makt.
I detta ögonblick tränga Danmarks segrande härar in
i svenskames besittningar i Tyskland, medan vår
konung sjelf med flottan seglat ut for att taga deras
kung till fånga. Sådana äro de utsigter, som
Försynen nu öppnat för Danmark. Att förrädarens gemål
befinnéi sig på Siideroog, såsom krigsfånge, anser jag
som en särskild skickelse.“
“Krigsfånge, grefve Reventlou?“ afbröt Eleonora.
“För man då i Danmark krig mot qvinnor och barn?“
“Man för icke krig, min fru, mot dem, som
tillfallet öfverlemnar värnlösa i våra händer.“
“Jag vill hoppas och jag bönfaller, grefve
Re-ventlou, att ni icke missbrukar er myndighet.
Hvar-till skulle det gagna er att föra några fruntimmer i
fångenskap? Låt oss i frid få lemna denna strand,
hvilken vi i sanning hvarken frivilligt eller i någon
ond afsigt beträdt.“
örefven vände sig till grefvinnan Ebba: “Då
jag nu finner mig bättre underrättad om den ena
grefvinnans namn, hoppas jag att också den andra
icke nekar mig att få höra ett, som låter mera troligt
än Macdonald eller Odonnel —“
“Herr grefve!“ sade hon. “Då vår olycka icke
längre tillåter oss att njuta ens skyddet af ett namn,
som vi trodde skulle förvärfva oss öfverseende, så
må ni gerna veta, att jag är riksrådet och generalen
grefve Jacob Casimir De la Gardies maka. Om också
Danmark förklarat Sverige krig, hoppas jag, att jag
icke behöfver frukta annan behandling än ridderlighet
och ära föreskrifva.*4
“Ha!“ utropade grefven. “Det är således
grefvinnan Ebba Sparre, det är den vidtberömda solen i
drottning Kristinas hof, som jag finner på den fattiga
ön här i Vesterhafvet! Ert hela väsende, min sköna
grefvinna, vitsordar sanningen af edra ord.“
Grefvinnan vände sig rodnande men med en
stolt åtbörd ifrån honom.
“Mina damer!“ yttrade grefven. “Skulle jag fa
föreslå damema att återvända till den boning, der
’OO^hC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
