- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
249

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nat ett namn, lika vanhedradt, som hans gemål vunnit
ett ädelt och aktad t. Han var dock en man af stora
själsgåfvor, liksom hans yttre var utmärkt af den
tidens förnämsta smak i klädsel och skick. Men i hela
hans uppsyn liksom i hans själ afspeglade sig denna
ärelystnadens oro, denna småaktiga fåfänga, som
olyckligtvis till och med mången gång fäster sig vid och
nedsätter stora karakterer.

Då han i vagnen satt bredvid sin ädla maka,
bildade de tvänne märkliga motsatser. Medan i hans
själ hvälfde sig de ränker, som skulle utgöra
Danmarks rikes undergång, och han endast sysselsatte sig
med hatfulla och oädla önskningar, sväfvade
grefvinnans tankar ut till det obestämda fjerran, der hennes
äldsta dotter suckade i fångenskap, och till Sverige
der de öfriga barnen voro lemnade att uppfostras af
skicklige lärare. Lika öfverlägsen som hon var sin
man i sann bildning, i själens adel, lika ödmjuk,
trogen och öm, till och med lika lydig visade hon sig
städse mot honom.

Omgifven som han var af en stark eskort, ansåg
sig riksrådet Ulfeld utan någon fara kunna taga vägen
öfver Itzehoe, äfven om svenska arméen helt och
hållet skulle ha lemnat trakten. Grefvinnan Eleonora
nalkades med oro de ruiner, der hon förlorat sista
spåret af den äldsta dottern. Men hela staden, som
nu låg lik en glödhög och här och der uppstötte en
rökhvirfvel, var omgifven af svenska soldater, som
voro sysselsatta med kullkastandet af de befästningar
riksmarsken låtit uppkasta rundtomkring densamma.
Då vagnen körde öfver Störbryggan bredvid staden,
framträdde till generalqvartermästaren, som förde
befälet öfver arbetet, en adjutant, som tillkännagaf dess
ankomst. Dahlberg, som trodde att han skulle
emot-taga någon befallning från sin öfverhet, kastade sig
på hästen och red fram till vagnen. Han igenkändes
och helsades vänligt af riksrådet.

Grefvinnan, som första gången såg deu redan då
inom hela Sverige till namnet bekante mannen, talade

Mellin, Noveller. II. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free