Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grad utbildad, spridde sig hastigt de olika grupperna
i klostrets salar. Utan vidare omsvep grep man till
for handen varande möbler och husge råd, bröt sönder
bänkar och stolar, undersökte skåp och kistor. Det
krälade som en myrstack i en tufva, och hvar och
en släpade fram hvad hon tyckte sig vilja använda.
I klostrets spislar begynte eld att fladdra och i
hvarje sal bildade sig ett slags hem åt den vilda,
objudna gästen, som der fått det infallet att välja sin
bostad för dagen. Ett sådant larm, ett så vild t och
ogudaktigt lefverne hade väl aldrig egt rum inom de
heliga klostermurarna.
Der probstinnan satt med sina fröknar, bekymrad
och orolig, rusade äfven den ena efter den andra af
de vilda gästerna in. Somliga studsade vid deras åsyn
och drogo sig tillbaka igen. Andra aflägsnade sig,
efter att hafva sett sig omkring på det enkla
hus-gerådet. Den unga polska flickan, som med yra
åtbörder och spelande ögon strök igenom klostersalarna,
inträdde också till de gamla. Vid åsynen af dessa
enkla, mörka drägter, dessa allvarliga, skrynkliga
anleten, stannade hon och tycktes i första ögonblicket
nästan förskräckt. Men hastigt gjorde hon en
kastning på nacken, ett vild t trots målade sig i hennes
uppsyn och hon steg fram midt i rummet. Der
svängde hon sig omkring, gjorde flere gycklande
böjningar på kroppen och gapskrattade samt klappade
med händerna.
De fromma systrarna förlamades nästan af fasa
vid åsynen af denna lättsinniga varelse. Probstinnan
såg på henne, såsom på en ond ande, om en sådan
kunnat lifslefvande uppenbara sig. “Gud förskona
oss!“ utropade hon slutligen. “Du afskyvärda lastens
barn! Vik hädan ur vårt rena sällskap !“
Flickan stannade hastigt i sina svängningar, såg
på den gamla med en i ögonblicket antagen
allvarsam och vördnadsfull uppsyn, och gjorde en långsam
bugning.
“Du är ännu ung och kan möjligtvis få tid att
besinna dig,“ återtog den gamla något vänligare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
