- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
328

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

regementena syntes på sina slädar de fruktansvärda
kanonerna, hvilka nu som lätta bördor drogos af sina
talrika spann. Det var konung Carl Gustafs armé som
verkställde det underbara tåget öfver Lilla Bält.

Äfven danska armén stod uppstäld vid Fyenska
stranden i slagtordning. Dess rytteri svärmade ut
kring flyglarna och framför densamma var en
öppning bruten i isen. Batterier på stranden skyddade
för öfrigt dess ställning.

Grefvinnan upplyfte vid den underbara synen
sina händer. Ur hennes hjerta steg den renaste
tacksamhetens suck till höjden.

Men hastigt oroades de flyktande af några danska
ryttare, som blifvit dem varse. Dessa ilade i
sporrsträck efter dem och den under hästarnas språng
dånande isen tycktes bäfva och hota att brista.

“Låt oss hellre drunkna, än blifva tagna!“ ropade
grefvinnan bekymrad.

Den gamle såg sig om. “Det är, Gud nåde oss,
grefven sjelf!“ utropade han.

“Då är ingen förhoppning!“ jemrade sig
grefvinnan.

Men den gamle tog genast kosan vestligare, der
en rad af svenska vagnar syntes erbjuda den närmaste
tillflykten. Bland vagnarna sågs en praktfull släda
med förgyllda kronor, dragen af spann.

“Det är säkert konungens släda!“ utropade
gubben.

Men från en af trossvagnarne hoppade en gestalt,
klädd i en röd mantel. Gestalten ilade i yra språng
utåt isen och tycktes njuta af att utveckla en ovanlig
vighet och styrka i sina rörelser. Den ilade emot
de ankommande.

Då gestalten, som var en flicka, kom närmare,
och grefvinnan upplyfte sitt hufvud, så att hon kunde
igenkännas, blef flickan ett ögonblick stående.
Derefter störtade hon fram och uttryckte med vilda,
nästan vansinniga åtbörder, en sällsam blandning af
glädje och förtviflan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free