Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid närmade sig grefve Reventlou. “Vänd
genast om hitåt, Edo Tetens!" hördes hans röst, “eljest
skjuter jag.“
Den rödklädda flickan kastade sina blickar på den
hotande ryttaren, men den gamle skyndade endast
vidare. Svenskarne nalkades också. Infanteriets
kolonner voro så nära, att grefven knappast vågade sig
närmare. Men den röda flickan, som hade stannat,
kastade sig med en obeskriflig vighet öfver tyglarna,
då grefven ville rida förbi. Hans häst stannades.
Medan han röt åt henne, hade hon i ögonblicket med
en dolk afskurit tyglarne. Hästen flög då framåt med
grefven och hon stod qvar och skrattade. Hästen
förde grefven allt närmare till den kungliga slädan,
medan de flyende fruntimren närmade sig ett
regemente fotfolk.
1 detsamma dånade en salfva från stranden och
besvarades af åskorna ur hvarje svensk bataljon, som
nalkades inom skotthåll. Striden begynte.
Men också hördes i detsamma från svenska sidan
ett brakande åtföljdt af vilda skri. Det var isen
som brast just der konungens släda befann sig. Den
sjönk och de närmaste ryttarne på ömse sidor
störtade i djupet. Blixtsnabbt vidgade sig den bräckta
remnan. Det var som djupet velat på en gång
spränga sin boja. Den ene ryttaren efter den andre
såg isen brista under sig och icke mindre än tvänne
kompanier funno döden i djupet. Grefve Reventlou
hade råkat in bland dessa, och den efter honom
hånskrattande polska flickan träffades strax derefter af
samma öde.
Grefvinnan, som tydligt såg det förfarliga
uppträdet, utropade: "Kungen! O, min Gud, kungen!"
Men i detsamma kom hon så nära ett regemente,
att hon kunde igenkänna det. "Det är lifgardet!"
Och några officerare till häst redo fram för att
se de ankommande, som redan på afstånd blifvit
bemärkta. Grefvinnan reste sig upp och utsträckte
sina armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
