- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
353

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

artilleri. Allt hyad han nu kunde göra, inskränkte
sig alltså till endast rekognoscerande af fiendens
ställning och betryggande af sin egen. Längst borta vid
horizonten visade sig vallarne och tomen af Nyborg,
men vid stranden framför staden, der en udde,
be-nämd Averuakke, var försedd med ett batteri,
utvisade också det rörliga skenet af facklor, att något
föregick.

Löjtnanten affärdade en piket af tre, fyra man,
att närmare undersöka isen. Han sjelf återvände
derefter till Ellensborg.

Då han ankom på gården, anmodade honom den
gamle trotjenaren att stiga in och deltaga i en måltid,
som fru Kirstine under tiden låtit anrätta.

Löjtnanten infördes i en sal, der ett bord, prydt
med ståtliga silfverkärl, var uppdukadt för tre
personer. Den gamla fru Kirstine stod midt i rummet,
färdig att läsa till bords. 4

Men bredvid henne varseblef löjtnanten en
ungdomlig ädel qvinnogestalt, i en mörk, besynnerlig drägt
med en slöja framför ansigtet. Den smärta gestalten
böjde sig med mycken både artighet och ödmjukhet
för den fremmande krigaren, som naturligtvis med
utsökt höflighet besvarade hennes helsning.

“Det är min yngsta dotter,“ sade fru Kirstine. .
‘•Hon heter Dorothea Elisabeth.“

“Eordom, min goda moder,“ sade den unga flickan,
med en ödmjuk darrande stämma, “fordom hette jag
så, men låt mig nu behålla mitt rätta namn.“

‘T din moders hus må du bära det namn, till
hvil-ket du blifvit döpt!“ sade den gamla med myndig ton.

Löjtnanten lyssnade, med en besynnerlig känsla,
efter den beslöjades svar, men det bestod endast i en
ödmjuk böjning på hufvudet.

“Låtom oss taga våra platser!“ återtog fru
Kirstine, hvarvid hon med en artig åtbörd anvisade
platsen på sin högra sida åt löjtnanten. Man
sammanknäppte derefter händerna till den då, äfven i
Danmark, brukliga bordsbönen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free