Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Yi skola icke bemöta er såsom fiender, herr
löjtnant. Ni har visat er vara så artig och särskildt
meddelat mig så mycket om de mina, att jag just önskar
att få behålla er ännu längre hos mig.“
“Det kommer an på förhållandena, ers nåd. Tillåt
mig fråga, om det här är bekant, hvilka de fartyg
äro, som ligga infrusna i fjorden här utanfore?“
“Jag känner befälhafvaren öfver dem. Det är
kommendören Bredal med fyra krigsskepp, som ligga
utanför Nyborg.“
“Äro skeppen stora, vet ers nåd det?“
“Nej, jag har icke sett dem. Kommendören har
likväl gjort mig ett besök.“
Löjtnanten lemnade med en artig bugning rummet.
Kölden var fortfarande skarp och den stjernklara
vinterhimmelen hvälfde sin höga båge öfver de
snö-höljda slätterna. De aflägsnare föremålen framträdde
i besynnerliga former igenom det kalla månljuset. Då
löjtnant Silfverbjelke personligen visiterade ett par
poster på sjösidan från Ellensborg och fann sina båda
ryttare ifrigt trampande af och an för att hålla sig
varma genom rörelsen, begaf han sig sakta och
försig-tigt ut på isen af fjorden, för att undersöka dess yta.
Mot horizonten kunde man då urskilja de
högresta lini er, som betydde master, rår och tackel, på
fyra stora örlogsskepp. Ombord på skeppen glimmade
åtskilliga sken, som för en krigskunnig man röjde, att
man ombord förehade något arbete, som upplystes med
lanternor, hvilka flyttades af och an, och skiftande
framlyste än genom den ena än genom den andra
kanonporten. Dånet af skrällande hugg rullade öfver
isen och tillkännagaf, att man närmast omkring
fartygen var sysselsatt med isens uppbrytande.
Silfverbjelkes tanke vid första ögonblicket var,
att försöka om det genom öfverraskning skulle låta
sig göra att taga de infrusna fartygen. Men dels
fann han sin egen styrka alltför obetydlig och dels
måste han anse krigsfartygen såsom ett slags
fästningar, hvilka det varit en dårskap att angripa utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
