Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom de frusna rutorna kunna urskilja det, officerarn es
drägter och vapen. Men bland de stolta och lysande
herrar ne, som prunkade med krigets glimmande
prydnader, visade sig har och der andra personer i enklare,
men icke mindre dyrbar skrud. De voro herrarne af
pennan, som under sin mindre skrytande yta gömde
en långt vidsträcktare, ehuru icke synlig makt, än
herrarne af svärdet.
Från Odense anlände ett tåg af fem täckslädar,
dragna af spann, och, som det syntes, egentligen
utgörande gamla förgylda vagnar som för tillfället
blifvit satta på medar. Dessa åkdon omgåfvos af talrik
betjening till häst och fot, och i hvaije af de tunga
åkdonen satt en äldre herre. Både herrar och
betjening, ehuru kostbart utstyrda, saknade dock en
prydnad, som eljest den tiden ansågs för den oumbärligaste
för en man, nämligen värjan. Dessa herrar utgjordes
^af de fem Danmarks riksråd, hvilka vid svenskames
ankomst till Odense befunno sig derstädes och sålunda
måste anses såsom fångar.
Då de danska riksråden ankommo till Dalem,
skyndade en svensk hofj ankare, åtföljd af några unga
adeliga pager, att emottaga dem och, i den ordning de
stego ur, införa dem i ett förmak, der förut ett antal
herrar befunno sig. Ibland herrarne i förmaket rådde
en viss orolig väntan, ehuru de hvar och en sökte att
visa en lugn och belåten uppsyn. Då de danska
riksråden inträdde, närmade sig dem en af de förnämsta
herrarne, som förut voro inne i rummet. Det var en
medelålders herre med ett särdeles prydligt och
intagande väsende, men med ett eget uttryck af stolthet
gränsande till fåfänga, som gaf hela hans skick
stämpeln af något oroligt, hvilket för en menniskokännare
icke kunde undgå att förefalla misstänkt.
“Ah, hérr Gunde Rosenkrands, “ sade han till ett
af riksråden. “Jag hoppas att ers excellens, ehuru
beklagliga omständigheterna kunna vara, befinner sig
väl, tillika med sin familj
Riksrådet visade någon förlägenhet och stammade:
"Jag tackar er, jag tackar så mycket, herr grefve."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
