Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Och ni, herr Iwar Wind, ser lika glad och frisk
ut som alltid,“ vände sig grefven till ett af de andra
riksråden.
“Jag ber, grefve Ulfeld,“ svarade den andre och
drog sig också förlägen tillbaka.
“Herr Henrik Rantzau!“ fortfor grefven att helsa,
“och berr Jörgen Brahe! Jag hoppas att eders
herr-ligheter icke befinna sig alltför illa af den lyckans
omvexling, som nu tillåter mig att här helsa er, mina
herrar. “
På grefve Ulfelds panna hade småningom en
purpur börjat att uppstiga, men han gömde sina känslor
under skenet af den utsöktaste artighet, under det de
danska herrarne drogo sig tillbaka.
“Herr Otto Krag!“ fortfor grefven. “Det är
längesedan jag hade den äran att se er!“
“Det är icke så många år sedan,“ vttrade det
allvarsamma riksrådet. “Men det var under helt andra*
förhållanden, herr grefve! Ni har rätt, lyckan vexlar
hastigt om!“
Ulfeld skiftade färg, men yttrade, utan att hans
röst röjde den svallning i blodet, som han erfor: “Yar
öfvertygad, herr riksråd, att jag med deltagande ser er
här, och att jag gerna skall åberopa den nåd, med
hvilken Hans majestät konung Carl Gustaf täckts
omfatta mig, för att utverka åt er, mina herrar, all den
skonsamhet, den aktning och den välvilja, som det ligger
i Han8 majestäts älskvärda lynne att visa för en hvar.“
Riksrådet Otto Krag rynkade sina ögonbryn och
kastade en mörk blick på grefven. “Jag kan icke
tacka er, grefve Ulfeld,“ sade han, “en hvar må stå
eller falla sin egen herre! Jag för min del, ehuru jag är
en fånge, och ni en mäktig och segrande konungs
gunstling, vill icke byta med er.“
Grefve Ulfeld tog ett steg tillbaka.
“Ni känner mig icke och kan icke bedöma mig,
herr riksråd,“ sade Ulfeld med låg röst. “Tror ni icke
att min närvaro härstädes, ehuru den kostat mig sjelf
mången bitter förödmjukelse, har sparat Danmark
mycket ondt?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
