Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Åtminstone har Danmark icke blifvit sparadt
för det värsta,“ invände Krag med en föraktligt blick,
“nämligen just er närvaro, grefve Ulfeld.“
“Jag beklagar att ni en dag skall ångra er, herr
Otto Krag,“ inföll grefven, i det han med en lätt
bugning drog sig tillbaka.
De fem danska rikaråden vexlado sinsemellan
hemlighetsfulla blickar, men i sjelfva verket kände de
alla en viss tillfredsställelse öfver det sätt, hvarpå
grefve Ulfeld blifvit afspisad.
Nu öppnades dörren, och en herre i dyrbar guld"
broderad drägt af purpursammet, åtföljd af ett par
yngre uti svarta, men likaledes dyrbart broderade
drägter, inträdde. Medan de båda yngre blandade sig
i mängden af de öfriga närvarande, framsteg den
pur-purklädde midt i rummet och helsade åt ömse sidor,
med utmärkt behag och lätthet. Hans snabba öga
öfver-*for genast kretsen och stannade på en reslig, mager
herre, som stod med korslagda armar och stödde en
kraftfull skuldra mot den ena fönsterposten.
“Herr baron och riksråd!“ yttrade den nyss
in-komne, i det han nalkades den reslige. “Hans majestät
har väl ännu icke öppnat audiensen ?“
Baron Sten Bjelke, så hette det resliga svenska
riksrådet, gjorde en höflig bugning och svarade: “Ännu
icke, ers excellens!“ Men i detsamma tilläde baronen,
med en artig bugning emot en kammarherre som
närmat sig: “Skulle grefven behaga anmäla hos Haus
majestät, att ambassadören grefve Terlou är anländ.“
“Jag tackar er, herr baron, jag tackar er på det
högsta,“ yttrade den förbindlige fransmannen, “men
jag har alldeles ingen brådska med anmälningen. Hans
majestät ilar i sanning så hastigt framåt med sin
segerrika här, att man väl kan behöfva vänta någon
stund, åtminstone i hans förmak, för att få hemta
andan.“
Baron Bjelke smålog. “Icke sannt, ers excellens,
var svenska vinter och vårt svenska bruk att färdas
med släda, underhjelper verkligen fortgången ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
