Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJnder tiden hade också kusken stigit af sitt säte,
och eftersåg nu hästarna, utan att likväl röja den af
bönderna fruktade afsigten, att utbyta dem mot andra.
Kyrkodörren öppnades. Främlingen skred in, på
något afstånd åtföljd af åtskilliga nyfikna bönder, hvilka
stannade qvar under orgelläktaren vid dörren.
Midt i koret stannade också främlingen.
Ett stort jemgaller afskiljer från kyrkan en särskild
rymlig afdelning, i hvilken några likkistor, beklädda
med sammet och gyllene galoner, voro ställda på sina
katafalker.
Klockaren skyndade att öppna en port på
gallerväggen.
Sedan främlingen kastat en blick på altaret och
dess prydnader, skred han långsamt in genom
gallerdörren, till de dödas rum. På en vink af honom,
stannade betjenten utanför i kyrkan, men han sjelf skred
in bland kistorna. Här gick han från kista till kista,
och nedböjde vid hvar och en långsamt sitt magra,
bleka ansigte emot plåtarna vid hufvud och fot, dem
han, som det tycktes, med stor noggrannhet
genomläste. För hvarje plåt, som han så genomgått, tycktes
ansigtet blifva allt mera blekt och kallt, och ögonen
allt mera stela och glasartade.
Alla, som voro närvarande i kyrkan, stodo
orörliga och följde, med spänd uppmärksamhet, den
besynnerlige främlingens gång.
Han närmade sig till en kista med ljusgrön
sam-metsbeklädnad, men utan några plåtar. Sedan han
böjt sig ned odi förgäfves sökt inskrifterna, reste han
sig upp i hela sin längd, stirrade hemskt på kistan
och upplyfte högra handen.
På en gång gaf han, med knuten hand, ett slag
i likkist-locket, så att den ihåliga skrällen doft
åter-skallade i alla kyrkans vrår.
uÄr det hon?“ frågade han med djup stämma.
“Hon!“ återljöd rösten bland kyrkans hvalf.
Liksom öfverväldigad af sina känslor, nedsatte-sig
mannen på katafalken, vid den dödas fötter, knäppte
sina händer tillsammans och lutade sin bleka panna
mot det gröna likkist-locket. Digitzedby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
