Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jag har sagt det: jag erkänner att de äro slitna.“
“De äro slitna, med undantag af tvänne: Du är
bunden af tvänne ljettrar, hvilka ingen på jorden skall
förmå att lösa. De äro: vördnaden för din moder och,
glöm det aldrig, Dorothea Elisabeth, lydnaden för den
brodér, som efter den kunglige faderns död har att
föra målsmanskapet för alla syskonen!“
“Om jag skulle fjettras af sådana band, som
verlden erkänner, glöm icke, min herre, att jag har
ännu en broder, äldre än ni, och att den brodern för
hvilken också ni måste böja er hjessa, sitter på
Danmarks thron.“
“Du menar Eredrik den tredje,“ sade grefven, i
det han, med en trotsig åtbörd, drog sina läppar till
ett hånfullt leende. “Och du tror, dåraktiga flicka,
att han skulle erkänna det blodsbandet! *
“Eör min del behöfver jag icke ens erkänna det
med honom!“
“Jag tycker om din stolthet, flicka,“ sade grefven,
“men jag har här vigtigare ämnen att utforska.“
Han satte sig, grubblande, ånyo på katafalken,
vid fötterna af den ljusgröna kistan.
Isabella hade dragit sig tillbaka in i grafhvalfvet,
så att hon icke kunde komma ut derifrån utan att
gå så nära grefven, att hon måste vidröra honom.
Hon blef derföre stående orörlig, med blickame fastade
på hela hans bleka ansigte.
De båda syskonen stodo länge så bland de döda.
Slutligen förlorade fru Kirstine derutanföre
tålamodet. Åtföljd af de båda grefvinnorna, beslöt hon
att sjelf begifva sig in i kyrkan.
De trenne damerna skredo långsamt fram, uppför
kyrkgången. Ett par svenska ryttare åtföljde dem på
en vink af sin befälhafvare, men de höllo sig på ett
vördnadsfullt afstånd, och stannade längst borta vid
kyrkodörren.
Då den ålderstigna konungamakan framtradt i
koret, kände hon sig upplifvad af en underbar kraft
och lemnade med ens sin dotters arm, samt skyndade
’ oogle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
