Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inåt grafhvalfvet. Men Eleonora, liksom grefvinnan De
la Gardie, ilade efter henne.
Hastigt lade fru Kirstine sin hand på grefve
Waldemars axel. Han vände det bleka ansigtet emot
henne och flög upp. “Min mor!“ utbrast han, “min
mor här ibland grafvarna!“
“Waldemar, min son,“ stammade den åldriga
modern, och tryckte honom till sitt hjerta.
Under det mor och son i hänförelsen af sina
känslor omfamnade hvarandra, hördes Eleonoras milda
stämma, i den ömma systerkärlekens toner, upprepa
brodersnamnet: “Waldemar, älskade Waldemar!“
Och ur sin moders famn slet sig den bleka
gestalten, för att också några ögonblick få hvila vid sin
systers hjerta.
Grefvinnan Ebba, som egde ett känsligt hjerta,
kunde icke återhålla sina tårar vid åsynen af detta
ömma möte, men den, som närmast bort sluta sig till
de öfrigas hjertan, den yngsta systern, med de sköna
dragen, men det marmorkalla hjerta t, stod orörlig som
en marmorbild, genom hvilken lifseldens heliga floder
aldrig strömmat.
Sedan moder och barn hunnit återvinna sin
besinning, och deras förhållande med lugna ord kunde
omtalas, föreställdes grefvinnan Ebba för Waldemar.
“Eru grefvinna,“ sade han, i det han efter en
forskande blick på hennes ansigte, med hela en
verlds-man? finhet bugade sig, fattade hennes hand och förde
den till sina läppar. “Det förefaller i sanning oväntad t
att få återse fru grefvinnan på detta ställe.“
“Också för mig/4 svarade grefvinnan, “är det lika
oväntadt att finna mig sjelf här, som att återse er,
min grefve. Det är krigets omvexlingar och skiften,
som fört mig hit; jag har, som förmodligen grefven
känner, min gemål i spetsen för svenska armén.
Grefvinnan Eleonora hade inbjudit mig att med henne, från
Odense, göra ett besök på Ellensborg hos hennes mor.
Derifrån har likväl en strid, under hvilken kulorna
gjorde gården osäker, förjagat oss. Vår afaigt var nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
