- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
387

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att fara till Egeskov, derifrån jag i afton ämnar resa
tillbaka till Odense. “

“Jag var också vittne till striden på
Nyborgs-fjorden,“ sade grefven, “och min afsigt var att
äfven-ledes besöka min mor, men innan dess måste jag
ovil-korligen göra ett besök här i Qverndrups kyrka.“
“Och hvarföre behöfde du göra detta besök först,
Waldemar ?“ inföll fru Kirstine.

Grefvens ögonbryn sammandrogos dystert, hans
ögon fastades på den ljusgröna kistan, och han lade
handen på dess slutna lock. “Hvem ligger här?“
frågade han. “Är det hon?“

Alla sågo förvånade på hvarandra.

“Hvem menar du, min son ?“ yttrade fru Kirstine.
“Är det hon? Är det Irene?“ återtog grefven.
“Irene ?“ upprepade grefvinnan Eleonora. “Hur
skulle hon hafva kommit hit? Det var ju din ryska
brud, min broder ?“

“Ja, den olyckliga!“ suckade grefven.

“Är hon då död?“ frågade grefvinnan.

“Jag har hennes död att tacka för min befrielse. “
“Men hur skulle hon hafva kommit hit?“

“Det var hennes sista bön och czarens befallning,
att hennes stoft skulle hyila i mina fäders graf.“

“Det är således hon, som hvilar här,“ utropade
grefvinnan Eleonora, i det hon med uttryck af stilla
deltagande betraktade den dödas tillslutna boning.

“Hon har således blifvit hitförd medan ni var i
Sverige, herr grefve,“ anmärkte grefvinnan De la Gardie.
“Så har det blifvit mig sagdt,“ svarade grefven.
“Här måste väl finnas någon,“ anmärkte Eleonora,
“som kan närmare upplysa oss om förhållandet med
denna döda, hvilken icke heller jag igenkänner här i
vår familj egraf.“

“Vi kunde ju helt enkelt tillkalla klockaren ?“
yttrade grefvinnan Ebba.

Grefve Waldemar tillsade sin betjent att
framkalla klockaren. Derefter vände han sig till
grefvinnan Ebba och sade: “Eörlåt detta uppehåll, i
synnerhet på detta ställe, min grefvinna, men ni känner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free