- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
476

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

19.



Då damerna återvände hem till Egeskov,
qvar-lemnade grefvinnan Eleonora vid Qverndrups kyrka
en betjent, som skulle invänta grefve Corfitz Ulfeld
och genast föra honom till Egeskov.

Då grefven kom och af betjenten hörde omtalas
besöket i kyrkan, befallte han, att den äfven skulie
öppnas för honom.

Då han inträdde i fädernegrafven, var betjenten,
som lyste honom med en fackla, hans enda
följeslagare. Det dystra hvalfvet återskallade tungt af hans
steg i det ödsliga rummet. Men han kände noga hela
sin faniljs historia och förhållanden, äfvensom dess
medlemmars hvilorum, han var derföre väl bevandrad
bland de döda derinne i hvalfvet och hemmastadd i
deras graf.

Der han framgick, stannade han här och der
bland kistorna och lade begrundande ett finger på
locket, under det betjenten lät facklans röda sken
belysa det, hvarvid grefven genast erinrade sig hvem
den döde var.

Vid grefvens af Wasaborg kista studsade han.
Betjenten belyste den på alla sidor, men då ingen
plåt med inskrift syntes, ökades grefvens oro. I ett
förrädiskt hjerta hvimla oupphörligt de mörka och
ångestfulla känslorna, liksom de svarta tankarne i
själen. Grefven kände sig på en gång förbittrad och
trodde sig ana något ondt. Men ändtligen sade han
till betjenten: “vidare,“ och besåg äfven de öfriga
kistorna längre in i hvalfvet. Dem kände han alla.

Han återvände derefter ånyo till den gröna kistan.

“Niels,“ sade han till sin betjent, “hur skola vi
få veta, hvems denna kista är?“

Betjenten teg och fortfor att belysa den på alla
sidor.

Slutligen utbrast han: “Herr grefve, den här har
nyss varit öppnåd. Se här märken efter uppbrytningen/4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free