- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
477

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grefvens nyfikenhet ökades. "Om här finnes
någon," utbrast han ifrigt, "som kunde gifva oss
upplysning? Kanske skulle klockaren kunna göra det?“

“Om eders grefiiga nåde befaller, skall jag hemta
honom," sade betjenten.

“Nej, nej," var grefvens svar, “jag vill icke blifva
ensam här.“

Betjenten slog hastigt upp ögonen och upplyfte
facklan, så att ett skarpt sken föll öfver grefvens
ansigte.

Då röt längst fram ifrån choret en förfärlig
stämma de orden: "Ve förrädaren!"

Grefven ryste tillsamman för de förfärliga orden,
och betjenten var nära att fålla facklan.

Då fackelskenet i betjentens skälfvande hand flög
emot jerngallret till kyrkan, begynte skuggorna af
gallerstängerna att på ett besynnerligt sätt spela i
sjelfva kyrkan. Det flämtande skenet gaf en rörlighet
åt de fantastiska skuggorna, som gjorde att grefvens
inbillning såg kyrkan med ens befolkad. För hans
samvete gestaltade sig dessa väsenden, såsom hotande
minnen af det bedragna fäderneslandets svikna
förhoppningar, dess kränkta rättigheter. Grefven kände
en krampaktig ryckning genom sitt bröst, och höll sig
skälfvande fast vid den gröna kistans hörn, för att
icke nedstörta.

Så rådde en tystnad i kyrkan, en lång, graflik
tystnad.

Men på en gång brast åter dunderrösten lös, och
upprepade tvänne gånger sitt betydelsefulla: "Ve
förrädaren!"

Men nu förändrade sig ögonblickligt grefvens
sinnesstämning. "Ha!" utropade han förbittrad. "Det
är någon usel konstmak are, som vill drifva sitt lumpna
spel här i kyrkan; följ och lys mig, Niels."

I detsamma hade grefven dragit sin värja och
rusade fram genom gallerporten i kyrkan.

Men här träffades väijan af ett slag af en annan
dragen klinga, som slog den ur grefvens hand, så att

I.C

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free