Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löjtnant Cassette fann nu att han måste aflägsna
sig. Han gjorde det med ridderlighet och inom sig
besluten att följande dag begagna tillfället af frökens
närvaro, till att ostörd få tala med henne. Såsom
befäihafvare på slottet borde han så kunna anordna
att det blef honom möjligt.
Löjtnanten anordnade för aftonen sina vakter och
ämnade derefter begifva sig till hvila, för att
åtminstone drömma om henne, som hän så oförmodadt
träffade under samma tak.
Grefven höll emellertid samtal och öfverläggning
med slottsförvaltaren och de förnämsta af
slottsbetje-ningen. Ehuru så många år frånvarande, hade
grefven likväl haft årlig beröring med sitt gods, då
förvaltaren tillsände honom penningar derifrån. Nu kom
han visserligen icke de vid sjelfrådighet så vande
underhafvande lägligt till pass, men nödvändigheten
tvang dem att underkasta sig husbondens välde. Han
förstod att kort och bestämdt afgöra allt, så att, då han
icke visade sig för sträng för det förflutna, snart allt
var i afseende på hushållningen ordhadt.
Yid midnatten lågo alla försänkta i sömnens armar,
med undantag af posterna vid slottets portar. Men
hastigt blef besättningen satt i rörelse, då just som
mörkret var som djupast ett doft larm bemärktes från
Svendborgssidan. #Detta dofva fjerran buller föreföll
så besynnerligt, att posterna rapporterade det och
underofficeren inträdde till löjtnanten för att
underrätta honom derom.
Cassette skyndade upp och begaf sig ned till
sjöstranden midt framfor slottet för att lyssna.
Det besynnerliga dånet förklarades genast af
löjtnanten såsom ett tecken till en armés antågande. Men
ett par af ryttarne, som också voro förståndiga karlar,
ansågo det vara omöjligt, att kungen nu skulle tåga
ut på isen, då kylan slagit sig. Det hade nämligen
blifvit töväder under natten.
Löjtnanten lät i alla fall besättningen väckas och
gå i gevär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
