Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Besättningens rörelse hade äfven väckt de öfriga
invånarne i slottet, och då ingen visste hvad som var
på farde, samlade sig så väl betj eningen som grefven
och sjelfva fröken Anna i slottet.
Så snart Cassette varseblef ljus i grefvens rum,
begaf han sig dit.
“Jag ämnade) just skicka till er, herr löjtnant!“
sade grefven. “Hvad är det for larm i slottet?“
“Förlåt mig, ers höggrefliga nåde! Jag hade just
med flit förbjudit att trumpeterna skulle få blåsa, för
att icke väcka ers nåde, men jag har låtit
besättningen gå i gevär, för att vara beredd på hvad som kan
inträffa. Här måste utomkring oss vara folk i rörelse."
“Jag skall skicka ut för att höra efter mina
underhafvande. Jag vill hoppas att de icke företagit
sig något oråd. Om sådant skett, kan jag åtminstone
försäkra, att det icke blifvit med mitt medvetande eller
med min vilja.“
“Derom vill jag också gerna vara öfvertygad,
ty ers uåde är b$de för erfaren och för högsinnad att
deltaga i något anslag, som vore lika ovärdigt som
olyckligt.“
Grefven skiftade icke färg, men han fäste på
löjtnanten en besynnerlig skarp blick.
“Förlåt, fröken Anna, att er hvila blifvit störd,“
vände sig löjtnanten till den unga damen; “men det
var ingalunda min afsigt att oroa någon, ehuru min
pligt ålägger mig vaksamhet. “
“Bäste herr Cassette,“ sade hon, “hvad är på
färde?“
“Jag vet det ännu icke bestämd t. Men någon
fara behöfver ni icke frukta, min fröken.“
“Jag fruktar icke heller. Jag vet, att nog sörjer
herr Cassette för min säkerhet.“
“Tack för detta förtroende! Men jag måste skynda
ut till mitt folk igen! Oroa er icke, ers höggrefliga nåde!“
“Jag skall också sjelf gå ned,“ sade grefve
Waldemar.
Löjtnanten bugade sig och skyndade förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
