Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då biskopen berättade huru han affårdat Corfitz
Ulfeld, förklarade Bosenkrands, att han ansåg det hafva
varit mindre försigtigt.
Herrarnes samtal afbröts af ett larm på
borggården. “Jag måste ned och se till hvad som kan
blifva häraf,“ sade Bosenkrands. “Jag litar på er,
mina herrar!“
“Allt skall gå väl!“ försäkrade biskopen med ett
stolt och sjelfförtröstande småleende på sina mörka drag.
Öfverste Bosenkrands steg ned i det bullrande
hvimlet af soldater och betjening på borggården. De
svenska soldaterna, vana vid åsynen af främmande,
gåfvo icke vidare akt på honom, än att de gjorde en
militärisk helsning för honom, emedan det syntes af
drägten att han var en högre officer. Deremot mötte
honom mången forskande blick af smygande och
för-sigtiga landsmän, som än under en, än under en annan
förklädning tycktes sysselsatta med föga vigtiga bestyr.
Det var för Bosenkrands tydligt, att många voro
invigda i det anslag, som förehades mot svenskarne.
Men han hade uppgjort en plan för sig sjelf. Orsaken
till det snart stillade larmet föreföll honom misstänkt.
Några soldater hade grälat på en bonde och släpat
honom in i en i bottenvåningen belägen sal, som
begagnades till vaktrum. Hvad der föregick med
bonden var obekant, ty officern, som kommenderade
vakten, hade genast låtit stänga dörrarna. Men en af
de förklädde, som noga betraktat Bosenkrands, smög
sig sakta fram till honom och hviskade: “Jag känner
igen öfversten. Jag tjenar vid Fy en ske dragonerne.
Yårt regimen te har samlat sig och gått från J3rö
öfver Dreiö och Skjerninge till Steenstrup. Jag har
fått befallning att rekognoscera 8 ven skar nes ställning
här och om möjligt uppsöka grefve Waldemar. “
“Jag skall tala med grefven, när han träffas,“
svarade öfversten. “Passa emellertid på mig, så skall
jag skicka några underrättelser till din Öfverste.“
Nu nedkommo flere betjenter, som tillsade att
slädar och vagnar skulle förspännas. Excellensen hade
nämligen bifallit att fru Kirstine Munks begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
