Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 3. Om besöket hos Nuckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ostyrig ut. Jag vill slå vad att ingen flicka ännu
fått fast fot i ditt hjerta, eller ens kunnat komma åt
att snudda vid det. Om du inte vore en sådan hjertans
hederlig och dugtig och vänfast gosse, skulle jag tro
att du bar bara en sten i bröstet. Och om du icke
kunde sjunga och språka vid bägaren, skulle jag tro
att din tunga vore en kall spisölstapp. Men huru
mår syster din, den qvicka Kirstin Kihlqvist, och din
gamle far, den hedersgubben krukmakar Comelius
Staffansson?“
“Tackar, som frågar!“ svarade Staffan och skakade
och tryckte Eriks hånd med en temligen hårdhändt
hjertlighet. “Godt, godt!“
“Blir du länge hemma hos oss?“ frågade Lars.
“Jag har ämnat bli här en åtta, fjorton dagar,“
svarade Erik, “och har just tänkt att få slå mig lös
och roa mig med alla ungdomsvännerna på denna lilla
tiden. Jag vill se er alla på en gång tillsammans
hos mig, så snart jag får riktigt språka med far min
derom. Hvar har ni nu i eftermiddag ert gille ?“
“Yi ogifta gossar samlas hos Jöran Bokbindares
Jacob på nattstugan. Der har Jacob lofvat skaffa oss
öl från rådman Olofs källare. Annars har handelsman
Petter Nubb bjudit en hop af de gamla till sitt i
dag på en pipa tobak. “
“Nå än flickorna, hvar samlas de?“ frågade Erik.
“Det kan jag icke rätt säga,u svarade Lars. “Jag
tror knappt att de samlas på något ställe, och om de
göra det, fa vi ingenting veta derom.“
“Så?c< inföll Erik. “Hvarifrån kommer sådant
grums er emellan ? Hvem har nu ställt till oenigheter
och krångel ? Jag är säker på, att det har ingen annan
än Anders Wetterström gjort. Han kan nu aldrig ee
flickorna utan att göra dem förargelse. “
“Nej, det är min skull,“ sade krukmakarens Staffan.
“Jag ger dem annars så många som flyger och far. —
Jag frågar litet efter att krusa för dem.“
“Nå, men’ hvad har gifvit anledning till er
oenighet ?“ frågade Erik åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
