Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 3. Om besöket hos Nuckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det skall visst ske!“ svarade Lars. “Men säg,
Erik, hvarför helsar du icke först på farbror din,
rådman Sven? Jag tycker det passade bättre, ty gumman
Barbro är väl en gammal beskedlig nucka *), som
menar väl med alla, men ingen har hon just mycket
att säga öfver, utom den stackars Elsa, hon som blef
född på Stjernsund, medan hennes mor var der och
hjelp te grefvinnan. Det var likväl besynnerligt med
hela den historien!–“
“Yi råkas då på aftonqvisten en stund!“ afbröt
Erik. “Farväl så länge, bröder;!’1
De båda ynglingarne kramade vänskapsfullt hans
hand och han begaf sig gatan utföre emot stranden,
der hans mormor bodde. Icke utan rörelse betraktade
han de ställen, der hans ungdomstid förflutit i den
trefliga och glada kretsen af idel anhöriga och vänner.
I hvarje hus, som han gick förbi, hade han slägtingar,
och hvarje fönster återkallade i hans själ barndomens
minnen, dessa hvardagslifvets besynnerliga, blyga
englagäster, som mannen ser med ett småleende och
halfloraktligt ögonkast, men som dock ofta passa på
och locka en tår i hans öga, just då hans löje söker
att förjaga dem.
Erik märkte innanför fönsterrutorna och bakom
gardinerna, att många af hans qvinliga vänners
an-sigten framskymtade; men flickorna tycktes vara
liksom rädda för den numera förnäme lek-kamraten, och
derföre sökte de att hålla sig sjelfva så obemärkta som
möjligt, medan de tillfredsställde sin nyfikenhet endast
på afstånd. Hade Erik vändt sig om, skulle han
fått se nästan alla fönster halföppna och fulla med
ögon, som hade mera dristighet att betrakta honom
på ryggen, än att se honom i ansigtet.
Den “beskedliga nuckans“, gumman Barbros lilla
gårdstomt var belägen nära vid sjön och bestod af
en liten stuga, omgifven af en liten täppa. Då Erik
*) Nuckor kallas i vissa landsorter gamla, fromma enkor,
»helst döfva eller blinda, som bo för sig sjelfva och ieke göra
någon menniska något för när.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
