Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 3. Om besöket hos Nuckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingsbanan, kring hvilken grefvinnans Putte tr af va de
och sökte en utgång, men förgäfves. Alla gatorna
voro spärrade af händer, som utsträcktes efter hans
grimma, då han kom ditåt, men som genast drogos
tillbaka så snart han i stället presenterade den yfviga
svansen.
Herr Erik blef slutligen förargad. “SkaU då
ingen kunna ta en häst?u utbrasti han och sprang
fram midt på torget. Putte stannade och tycktes
liksom förundrad öfver en sådan dristighei, men då
Erik ville begagna sig af denna förundran och
framskyndade för att få tag i betslet, gjorde den
egensinnige gynnaren åter en hastig vändning, så att herr
Erik måste hufvudstupa skynda undan de dansande
bakhofvarna.
Troligen hade man varit tvungen att framskaffa
tåg för att fånga hästen, om icke den qvicka Kirstin
Kihlqvist hittat på ett lika enkelt som lyckosamt råd.
Hon framtog nämligen — ur sin kjolsäck ett stycke
bröd, hvarmed hon, smekande och vänligt nalkades
honom. Putte lät aptiten besticka sin klokhet, och
medan han mottog brödet ur flickans ena hand, grep
hon hans tygel med den andra. Han blef väl litet
ängslig och gjorde ett försök att rycka sig lös, men
herr Erik stod i detsamma bredvid henne och hjelpte
henne att hålla hans hufvud. När nu hästen sålunda
såg sig gripen, tycktes han med stoiskt lugn finna sig
i sitt öde, han snusade ett par gånger efter Kirstins
gifmilda händer lika artigt, som en tölpig
handels-betjent skulle gjort, som velat åtkomma hennes hand
och förmögenhet.
Emellertid fäste Kirstin förstulna blickar på herr
Erik, hvilken också snart hemtade sig ifrån sin ifver
och nu vänligt räckte handen åt flickan, som förtroligt
besvarade hans handtryckning. Bakom henne stod Nora
Nubb och tittade med ett öga öfver axeln på herr
Erik, medan hon i sjelfva verket talade med morfar
Noach. Men Kirstin skyndade att gripa henne i
armen och temligen hårdhändt skuffa hennu fram till
Erik. “Der ser du honom nu, Nora!" sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
