Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 3. Om besöket hos Nuckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickorna i askersund.
545
Herr Erik besinnade sig litet, qväfde sin lilla
förargelse och svarade förtroligt: “Hör, broder Lars!
Jag har redan varit hos gumman, men efter jag
träffade henne ensam, gick jag min väg igen.“
“Aha!“ inföll Lars, “och nu vill du dit igen,
sedan unga Elsa kommit hem. Ja, ja! det var icke
utan att det var litet väl mellan dig och henne i
forna dagar."
Herr Erik rodnade, men han sökte att hålla god
min och qväfva sin förlägenhet med ett litet skratt,
som likväl lät temligen tvunget: “Kanhända i forna
dagar!“ upprepade han, “derför hade jag väl haft lust
att se, huru hon nu för tiden ser ut. Men det får
vara så länge! Jag får alltid tids nog se henne.“
“Ja så, 8å!“ yttrade Lars betänkligt, “då lär du
icke bry dig om att föra tillbaka hästen, som Elsa
red på från Stjernsund. Jag skall gå ned till bron
och söka få fatt i honom der, ty han har slitit sig,
som du ser, och lunkar nu till vägs pa egen hand!“
“Jag skall hjelpa till att ta honom!“ utropade
Erik, och båda skyndade i förväg för hästen. Men
denne, en stark och kortbent bondhäst, lika fet som
egensinnig, hade icke lust att låta taga sig. Han
upplyfte det tjocka hufvudét och fnyste, då han fick se
herrarna och anade deras uppsåt. Derför ruskade
han sin prydliga ståndman, och, i det Lars skyndade
fram att gripa honom i grimskaftet, vände han sig raskt
om och svängde sina bakfötter i vädret. Lars måste
alltså retirera. Då Erik äfven framskyndade, slog
hästen bakut några tag efter h varan dra och tog
sedan hastigt sitt parti att söka sin säkerhet på torget,
der han åtminstone hade ett litet större utrymme för
sin skicklighet i fotterna; Herrarna följde honom
med vederbörlig försigtighet.
På torget hade emellertid händelsen icke blifvit
obemärkt och snart framsprungo folk ur alla portar.
Icke blott farbror Malchus Skinnare och morfar Noach
Målare och fader Cornelius Krukomakare hastade till
bistånd, utan sjelfva moster Maja och faster Inga,
liksom Nora Nubb och Kirstin Kihlqvist ilade till täf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
