Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 9. Om baronens funderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmå mig till en jemn korrespondens med henne.
Det har alltid förefallit mig odrägligt att vissa
bestämda dagar ooh stunder tilltvinga sig den
sinnesstämning, man önskar befinna sig uti, då man
skrif-ver till sina närmaste. Jag har icke kunnat förmå
mig att skrifva ordentliga nyårsbref med hjertlig
ömhet ooh innerliga lyckönskningar. Jag har tagit för
afjgjordt, att min mor var öfvertygad om min vördnad
för henne, utan att jag skulle behöfva oupphörligt, i
ordets egentliga bemärkelse, gifva henne bref derpå.“
“Har då herr baron aldrig skrifvit till henne?“
frågade Erik tankspridd.
“Visst har jag skrifvit —“ utbrast baronen häftigt,
“men mest bara i affärer. Min mor kan hvarken
förebrå mig att vara någon slösare eller annars någon
oordentlig menniska. Det är då besynnerligt att hon
skall visa sig så kall emot mig. Det värsta är att
jag icke heller, tyvärr, är mycket varmare i hjertat
emot henne. Särdeles då hon så oförsvarligt
blott-stälde mig genom dröjsmålet med den sista
penningremissen.u
“Ni måste förlåta henne,“ inföll Erik, “hon är
fruntimmer och förstår sig ej på sådant. För öfrigt
har ju intet farligt skett!“
“Men det hade kunnat jke, om ni icke varit,
Erik!“ utropade baronen. “Men det är nu detsamma.
Det värsta är, att en viss köld — Erik, vågar
jagsäga det, då frågan är om en mor? — en viss
anti-pathi yppat sig emellan mig och henne. Jag hoppas
till Gud att felet inte är mitt! Ty jag känner mitt
hjerta och vet, att om endast hon sjelf icke varit mot
mig så kall ifrån min allraförsta barndom, skulle min
kärlek med oändlig styrka fastat mig vid henne! Men
hon har ju aldrig varit en mor för mig!**
Erik teg och en rysning genomträngde hans rena
hjerta.
“Ja, min bäste Erik!“ fortfor baronen, “det
missförstånd som eger rum emellan min mor och mig,
ooh som hittills förbittrat mitt lif och väl kommer att
förbittra det så länge det varar, har helt och hållet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
