Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 9. Om baronens funderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppkommit af hennes mindre känsla for
moderskärleken. Det är detta olyckliga missförstånd, som nära
nog beröfvat mig mitt fädernesland, och jagat mig,
som en förlorad och till spillo gifven främling, ut i
kriget."
“Jag beklagar det hjertligt ooh lider deraf med
er, baron Axel!“ sade Erik med liflig vänskap.
“Det enda som fastade mig vid mitt
barndomshem, “ yttrade baronen vidare, “var syskonkärleken.
Jag älskade min syster Brita med all broderlig
ömhet, och det är nu hennes minne, som i min själ
om-gifves med rosenskimret af all den rena kärlek, som
mitt hjerta kan hysa, och det är åtankan af henne,
som i denna stund lockar tårar i mina annars icke
mycket gråtfardiga ögon!*4 Baronen vände sig bort,
och en lång paus uppkom, hvilken Erik icke hade
hjerta att afbryta.
Då baronen åter bÖTjade att tala, blef hans röst
småningom lugnare: “Döm nu, huru svårt och
otref-ligt det skall vara för mig att befinna mig hos en
mor, som jag skulle påstå helt och hållet saknar hjerta:
åtminstone saknar hon det för mig. Också var det
något eget och märkligt i ma chére méres emottagande
i går. Hon hade ställt till en fete för min hemkomst
och den var ganska prydlig och ståtlig; men då jag
hemkom ooh öppnade min sonliga famn för att sluta
henne till mitt hjerta, drog hon sig kallt tillbaka och
räckte mig endast sin hand att kyssa. Hon vill skryta
med sin son — ursäkta det egenkära uttrycket, min
vän — hon vill i honom se sin arfvinge och
förvaltaren af familjens gods och heder: men som sagdt är,
hvad en son kan vara för sin mor, dot har hennes
stackars hjerta aldrig haft en aning om.“
“Den goda grefvinnan är ju annars alltid så
välgörande och öm emot alla,“ invände Erik, “att jag har
svårt att föreställa mig henne så känslolös!“
“Gud gifve det vore annorlunda!" svarade
baronen. “Men önskningar äro dock inga verkligheter.
Jag har derföre nu gjort upp min plan. Ni skall f&
höra den: Jag öfverlemnar åt ma chére mére att styra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
