Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf
- 11. Om Gudstjensten i Askersund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11. Om Gudstjensten i Askersund.
Det ringde ändtligen samman. Den vördige
prosten var redan i kyrkan och tittade då och då ut
genom sakristians dörr för att se om hans åhörare, och
förnämligast hans åhörarinnor, ännu voro församlade i
tillräcklig mängd, eller om han borde afbida någon
af sina favoriters ankomst. Klockaren, som hette
Tunngren, stod i sin bänk i koret och beskådade de
ankommande, medan han sakta gnolade öfver psalmen.
Han hade varit stadens barnalärare, och af alla de
damer, som nu i prydliga helgdagskläder, så förnäma,
som ordentliga stadsbor vederborde, gingo förbi hans
plats och nickade åt hans ödmjuka bugningar, hade
ytterst få undgått hans egenhändiga risbadstugor för
abc-bokens skull, medan de ännu voro tjenliga för
detta slags inpregling af bokstäfver. Gubben
Tunngren gjorde inom sig en mönstring med alla de
förbigående, hvilkas frikostighet, när han upphemtade sin
julkost, bestämde deras förnämsta värde i hans ögon.
Han tog sig också understundom den friheten att
yttra ett ord, jemte sin helsning, åt sina fordna
lärjunginnor. “Gud välsigne henne, jungfru Nora!“ sade
han. “Hon är väl ändå den vackraste i stan! —
Gudsfro, jungfru Kirstin! Hon glömde inte gamle
Tunngren med bakekakor i går! — Mor Ingrid
Snickerska! Tack för färskölet! — Se, jungfru Dora, hon
har fått en ny mössa! Den var grann! — Men det
var en hårdsjungen psalm: Bort mitt hjerta med de
tankar! — Jungfru Lona! Gud nåda mig för’na! Hon
börjar på att bli gammal och ingen fästman än! —
Åh, Gu’ signe den lilla jungfru Helena! — Och långa
mor Ingrid! O Evighet! din längd mig fast förskräcker!“
Slutligen fann prosten att det var tid att börja.
Han gaf klockaren tecken och trädde framför altaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0612.html
