Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 11. Om Gudstjensten i Askersund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då gick gamlo Tunngren till kyrkodörrarne, dem han
tillstängde, och der han posterade sig, för att sedan
för prosten kunna uppgifva dem som försummat sig
och kommit för sent till kyrkan.
När psalmen togs upp, höjde gubben Tunngren
en stämma, hvilken i styrka endast öfverträffades af
den tyske guldsmeden Tydich Wipkens, och i rikedom
på modulationer af bensvarfvarens Karins patients,
den fyrfotades från Knottorp. Emellertid saknades
icke variation i tonerna ifrån den högsta till den
lägsta, emedan hvar och en tycktes extemporera sin
melodi för sig.
Slutligen uppträdde prosten på predikstolen och
kyrkostöten på gången med sin långa, benknappsirade
staf i handen. Prosten såg öfver sina åhörare under
några ögonblicks tystnad, medan han med handen
omvände timglaset, hvilket skulle af mäta den portion,
som den uppmärksamma församlingen, enligt hans
mening, kunde tåla vid att intaga.
Derefter böljade han med thordönsstämma sjelfva
predikan, den han derjemte ackompagnerade med
väldiga slag i predikstolsbrädet.
Texten var: Konungens räkenskap med sina
tjenare (Matth. 18: 23—35). Gubben gick vid dess
förklaring ganska methodiskt till väga. I förberedelsen
talade han om konungens rättighet att fordra
räkenskap, först den himmelske Konungens, dernäst
verldsliga öfverhetens. Sjelfva ämnet var: räkenskapen
som skall afläggas för Gud, för nästan, för samvetet,
dageligen och stundeligen, och sist på yttersta dagen.
Följande stycken ur förberedelsen och slutet, torde
tjena såsom prof på tidens predikostil.
“Öfverheten, mine bröder och systrar! måste vara
såsom den lilla fogeln biet, hafvandes honung i
munnen och gadd i stjerten, till att belöna de fromma
men straffa de onda. Öfverheten måste vara såsom
förbundsens ark: deruti lågo icke allenast lagens
taflor, utan ock Arons staf af mandelträd. Ser till, mine
käraste, att I lyden lagen och konungens påbud, eljest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
