Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 12. Gästerna träffas och skiljäs åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma någon. Är den, som ni sjelf tycker vackrast,
också med dem? Ni har väl icke glömt någon?“
“De som ännu saknas, komma icke i fråga, det
försäkrar jag baronen/*
“Är det verkligen så? Nå, som ni behagar. Men
hör på, jag har fått en lycklig tanke, låt dem sjelfva
välja ut den vackraste ibland sig! Jag slipper då
qvalet, och ingen skyller på mig att hon blifvit
förbigången/*
Ett leende upplifvade herr Eriks drag. **Ni är
en slug krigare,** sade han. “Ni vill vinna bytet utan
att exponera er för striden. Nå, må vara. Tillåt
mig att gå in och anmäla saken.** Han gick in i
fruntimrens rum, medan baronen, småleende icke utan
en viss förlägenhet, gjorde sina slag på golfvet.
Herr Erik, som emellertid framställt ärendet för
fruarna, gaf honom snart tecken att inträda. Baron
Axel torkade svetten ur pannan, ryckte på vestkragen,
jemkade några lockar i den moderna peruken, och
steg så in uti rummet, der stadens fruar spände
nyfikna blickar på honom, medan de unga flickorna,
rodnande som rosor, nedslogo sina *gon, och ingen
enda kände sitt snörlif tillräckligt.
Sedan baronen kastat ögonen öfver den blyga
kretsen af skönheter och den nyfikna af fruar, hostade
han och började att tala: “Mes dames! Jag har den
honneur att första gången befinna mig i er société!
Det är en charmant usage, det vill säga, som man
säger i Faris, en urgammal sed, att den, som första
gången gör sitt inträde bland så många unga beautéer,
helsas af en af dem bien venu. Jag hoppas att ibland
alla dem, som här uppväxa i sina mödrars fotspår —
comprenez-vous? — någon är så artig och emottager
mitt hom mage af denna collier, och som ett bevis
på sin sincérité permetterar mig en baiser i allsköns
ärbarhet!“
En tystnad rådde, hvarunder fruarnes ögon fiögo
emellan baronens tindrande ögon och ett glittrande
halsband, som han visade i handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
