Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 12. Gästerna träffas och skiljäs åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen fick tid att svara, innan salsdörren med
mycket bnller uppläts och herr borgmästaren Balckius
djupt bugande införde några oväntade gäster och
afbröt hela underhandlingen.
Erämst inträdde ett majestätiskt äldre fruntimmer,
i en adelsdams ståtliga drägt, med ett allvarsamt och
strängt ansigte, hvari likväl nu spår’ af tårar och
mycken rörelse visade sig. Det var grefvinnan på
Stjernsund, och vid hennes sida följde Elsa, i en drägt,
så kostbar, att sjelfva den unga Göteborgaren blef
något häpen öfver densamma.
Efter dem framskred en vacker, välväxt,
medelålders herre, med . hurtiga maner och munter uppsyn.
Den Carolinska drägten och värjan utvisade krigaren.
Prosten Lars språkade under inträdet lifligt med honom.
Slutligen följde hela skaran af stadens ungherrar,
den ene mera tvungen än den andre, i sina styfva
helgdagskläder och besvärliga peruker.
Baronen och herr Erik blefvo något bestörta, och
den senare skyndade emot de ankommande, medan
den förre stod temligen handfallen. Emellertid fann
han sig hastigt och gick emot den främmande krigaren,
på hvilken han helsade med den största artighet.
Medan han vexlade några komplimenter med
honom, stack den listige Anders "Wetterström, som trängde
sig fram till honom, helt oförmärkt ett papper i hans
hand. Baronen gömde det hemlighetsfulla papperet lika
oförmärkt i sin ficka, under det han oafbrutet
fortsatte samtalet med den främmande.
Grefvinnan och hennes vackra följeslagarinna skredo
derefter in i fruntimrens rum, hvarvid grefvinnan och
baronen helt kallt helsade hvarandra. Deremot, då
baronen såg Elsa, yttrade han en liflig nyfikenhet, och
kastade tillika en listig blick på den rodnande unge
handelsmannen.
“Ja så, herr Erik!“ hviskade han i hans öra.
“Det kan icke blifva fråga om denna? Men jag svär
på, att jag just af henne skall ha min kyss, midt för
er näsa, och det bara derföre, att ni var så elak och
ville narra mig.u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
