Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
slutet. När han skref de der orden var han på sitt
trettiondefemte år1), blott några få årtal fattades så
var banan slutad.
Och såsom karakteren aldrig kan utvecklas oberoende
af personens lefnadsförhållanden, så var ock naturligt att
Gustaf Adolfs håg och sinne skulle till sin form och
färg bestämmas af den egenskapen att han var en
konung. Hos en ung man, som känner att han hvälfver
ett folkslags öden och danar ett tidehvarf, måste å ena
sidan, om der finnes endaste gnista af ett högre lif,
hågen spänna sin flykt högt öfver det som litet är och
lumpet, — stor kallelse manar upp höga tankar —
och å andra sidan det hugstora sinnet kläda sig i drägten
af ett konungsligt herrskarelynne. För ett sådant
sinnelag finnas skiljovägar. En bärer till högmod, men af
den stora arten, der fåfängan höjer sig till en storartad
ärelystnad, hvilken söker sitt mål i en verksamhet för
stora ändamål, för nyttiga, men i sin innersta rot dock
är sjelfkärlek. En annan väg öpnar sig om det stolta
sinnet sänker sig för en högre magt och låter sig
genomträngas af ädelmodet och af det rättas grundsats.
Det var i denna riktning som Gustaf Adolfs
karakters-utveckling gick. Här visar sig åter den förmåga som
vi sett att Gustaf Adolf hade — en förmåga, som
hvarje menniska i sin ställning bör söka förvärfva sig —
att skilja sakerna åt och låta detta vara detta, d. v. s.
att hvar och en sak, hvar och en själsriktning får gälla
hvad den bör och ej en öfverväldiga en annan ibland
’) Brefvet är dateradt d. 5 mars 1629; K. Gust. II Ad.
Skrifter, p. 533.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
