- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
83

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

got veta-, då han skrifver till Oxenstjerna1), talande om
sig sjelf "som then ther nu på tjugonde året med
mycken möda (dock Gudi ske lof) med mycken heder vårt
fädernesland förestått hafver, then ther ock
fäderneslandet och alle thess trogne inbyggare älskat, ärat och för
thess ära, lif, gods och goda dagar vanvyrdat hafver,
then ther ock i verlden ingen annan skatt sökt hafver,
än att göra tillfyllest mitt stånds pligt, deruti mig Gud
hafver låtit födas." När Gustaf Adolf skref dessa
rader, befann han sig närmare slutet af sin lefnad — de
äro skrifna i slutet af år 1630. Läser man dem i
hela deras sammanhang, så känner man, ifall man
någon känsla har, att här intet äro sjelfberömmets fraser,
men ord, som tränga^sig fram ur ett hjerta, som med
djupaste rörelse känner lifvets förgänglighet och
mensklig lyckas svaghet. Han uttalar i all ödmjukhet sin
bekännelse, att samvetet intet gaf honom orätt för hans
tillryggalagda lefnad. Deruti visar han också den
djupaste grunden för den hjeltemodets glädje i lif och död,
som vi sett att han egde.

Ord och skrift skulle intet bevisa om handlingar
vittnade emot dem. Efterverlden kan gå med sitt ljus
i handen och leta igenom Gustaf Adolfs lif, den finner
då hans tal i det bela bekräftadt. Sjelfbekännelsen, som
han gjorde för den förtrognaste vän, är densamma
bekännelse , som historien gifver honom till ära. Hvad
den yngre åldern beträffar, så hafva vi sett att ban icke
genast hade upnått fullständigt den sedliga styrka, som

’) Det bekanta brefvet, deruti han talar om sin maka och
barn; K. Qust. II Ad. Skrifter, p. 546.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free