Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»minestran» och understödde flitigt sina
bemödanden med vin. Som husets fru ideligen vinkade ut sin
gemål efter en ny fiasco, så snart botten skymtade
i en föregående, saknades ingenting.
Frasse strandade som vanligt på det blindskär,
där han alltid häktade fast. När de öfriga hunnit
förbi en mellanrätt och någonting annat, som Frasse
icke ens såg åt, bökade han ännu med sin spaghetti.
Skulptören slapp undan med hälften af sin portion,
eftersom han hade tre ordnar.
— Spreschen duss?, frågade Frasses unge
granne artigt.
— Si, si, svarade Frasse med munnen full.
Därpå hviskade han till skriftställaren: — Hva’ sjutton
säjer han?
— Svara ja, du, bara!
— Ja? Det ä ju svenska, vet jag.
— Äh, du skall vara höflig, begriper du väl.
Frambringa ett ljud... hvad som helst... å se förbindlig
ut å språka med karlen! Jag har sett, att gumman
midt emot nickat åt honom. Hvad hon menar med
det, kan inte tusan förstå. Säj ja, du, å var höflig!
— Ja, sade Frasse åt vänster. Han längtade
efter en förevändning att slippa arbetet med sin
spaghetti en stund.
Grannen svarade strax med en hel ramsa
obegripliga läten, och skriftställaren, som också lyssnade,
drog öronen åt sig, som man oftast gör, då något
nytt och okändt möter.
— Säj ja två gånger å rad, hviskade
skriftställaren. — Alltid kan det vara bra för något.
Frasse lydde snällt. Han hade spaghetti ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
