Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
sons hjärna, men ingen följdes till slutet. Hade han
blott icke fått underrättelsen om olyckan där nere vid
stranden, skulle han ha tagit den på annat sätt. Stor
sak i det också, nu gällde det att ställa till rätta, och
gav man honom blott tid, skulle han göra det, han
hade mött större svårigheter i livet. Han gick bort
till dottern och lade ena handen på hennes skuldra.
Hon spratt till och vågade mellan fingrarna, som
hon höll för ögonen, kasta en hastig blick på fadern.
»Tårar och jämmer gör ingenting ogjort», sade han.
»Svara nu rent ut på min fråga, så jag vet, hur vi
ska ställa oss.»
»Ja, far», viskade dottern.
»När kommer barnet, tror du?»
Av tonfallet hörde Kristina, att onödigt söl
antagligen skulle reta fadern. Mellan en hickning och en
snyftning pressade hon fram:
»Strax på nyåret, tänker jag.»
Andersson hoppade högt och handen drogs häftigt
från dotterns skuldra.
»Så snart!» Han bet samman tänderna, då han
ägnade en tanke åt sin egen blindhet men betvang
sig och tillade. »Å här har du gått hela långa tiden
å inte sagt det minsta. Flicka___flicka ...!»
Dottern kröp ihop på stolen, ty faderns smärta
skrämde henne. Hon insåg, hur tanklös hon varit. Men
hon erfor också en oändlig lättnad över att det
äntligen blivit sagt. Hon slapp smyga och ljuga i både
ord och handling och tacksam därför vände hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
