Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty rått kött ville han ej äta. Först blygdes han öfver sin
onödiga grymhet, ty det var en lefvande varelse han i sin
tanklöshet beröfvat lifvet, men så ursäktade han sig med,
att han skulle äta upp den sedan. Och därför tog han
den i handen och efter att litet noggrannare hafva
undersökt en strandplatå, där en hop taggiga buskar växte, vek
han af mot vänster och gick inåt ön.
— Här skall signalstången resas, sade han högt. —
Ser jag inte galet ä’ den här fläcken näst vulkanen öns
högsta punkt.
Det mörkbruna, förvittrade berget sträckte sig längre
inåt ön än Lind trott. Först efter en halftimmes vandring
öfver den ofruktbara marken trampade hans fötter bland
gräs; han stod vid skogen. Han stannade och pustade ut,
ty han kände sig trött och öm i lederna. Ett ögonblick
funderade han på att vända om och gå samma väg
tillbaka, men nyfikenheten dref honom framåt, det ovissa höll
hans nerver i spänning och gaf honom krafter, medan
instinkten hviskade, att styrkan skulle svika, så snart
begäret efter visshet ej längre sporrade honom. Innan han
trädde in i skogen, tog han märke på solen och kraterns
topp och gick sedan vidare med lugnet hos en
egendomsägare, som första gången tager sitt nya gods i besittning.
Men hans lugn försvann snart inför en ny
öfverraskning. Han beträdde oväntadt en trampad stig och den
fruktan för människor, han med så stor möda lyckats
öfvervinna, infann sig å nyo. Hade han misstagit sig
eller...? Han stack in den döda fågelns hals under
lifremmen och gick beslutsamt vidare, ty han hade insett,
att ovissheten var farligare än något annat, och nu ville
han veta, ifall skogen gömde fiender eller icke.
På båda sidor omgafs han af en ogenomtränglig vägg,
skiftande i alla nyanser från mörkaste till ljusaste grönt.
De mörka buskarnes grenar voro grofva och knöliga med
breda, läderartade blad, och på detta underlag hvilade de
andres smala stänglar med sin matta grönska i alla
schatteringar, ett broderi så färg- och formfulländadt, att Linds
ögon aldrig skådat dess make, och han hade likväl sett
mycket. Ur detta mer än manshöga virrvarr af blad och
grenar höjde sig raka trädstammar, hvilkas kronor flätats
in i hvarandra och mellan hvilka taggiga lianer slingrade
sig likt tågvirket på ett skepp efter storm. Och öfverallt
hoppade och kvittrade brokiga fåglar, hvilkas nyfikenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
