Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
twbetsgifvame till att göra dem mera tillräckliga eller genom
att åtminstone stadga en lägsta arbetslön. Äfven om man
ser bort ifrån frågan om rättmätigheten af en sådan
åtgärd, ifrån frågan om staten rätteligen må sålunda taga
ifrån den ene och gifva åt den andre, är i alla fall denna
åtgärd näppeligen utförbar. Historien om alla af offentlig
myndighet stadgade prisgräuser visa* tydligen omöjligheten
af att på längden kunna upprätthålla priser, stridande emot
sakens natur, afvikande ifrån det pris, som bestämmes af
tillgången och efterfrågan. När det icke gick för sig
under Franska revolutionens skräckvälde, torde tanken på
en sådan bestämning i nutiden böra uppgifvas af alla* som
ej vilja tillgripa ännu våldsammare medel. Men om också
prisbestämningen för arbetslönen skulte kunna genom
oblid-kelig stränghet upprätthållas, så blefve likväl derigenom
endast en del arbetares ställning förbättrad. Ty om
ar*-betslönerna äro låga, så är det ju derföre att helar den
utbjudna arbetsmyckenheten endast till ett så Bågt pris
kan vinna efterfrågan. Om nu arbetslönen genom statens
mellankomst höjes, så skall i följd deraf efterfrågan af en
del arbetare upphöra, och dessa ieke alls finna arbete. Och
så återkomme man till alternativet, att antingen låfa dem
svälta ihjäl, för hvilket åtminstone de hungrande väl blefve
staten föga tack skyldige, eller oekså underhålla dem på
allmän bekostnad. Men detta vore ju alldeles detsamma
som om staten tillskjöte det felande i arbetslönerne*
hvilket vi förut funnit olämpligt, om icke omöjligt *>. Huru frår
*) Icke ens i den jemförelsevis mera oskyldiga formen, att tvinga
arbetsgifvarne till att for sina arbetare, utöfver arbetslönen, göra
insättningar i ränteförsäkringsanstalter,. torde ett sådant tvång vara
lämpligt. I Preussen t. ex. är kommunen berättigad att för
arbets-gifvare föreskrifva skyldigheten till sådane insättningar, på det
arbetarens underhåll på hans ålderdom skall vara tryggadt utan
kommunens betungande. Det är dock klart nog, att tyngden häraf måste
återfalla på arbetaren, såvida icke en lägsta arbetslön tillika kan
stadgas och upprätthållas. Arbetslönen skall, om ej konkurrensen förändras,
komma att minskas med insättningens belopp. Om man verkligen
vågar ett sådant ingrepp i arbetarens fria förfoganderätt öfrer sin lön,
vftre det bättre att omedelbart till Tumom sjelf ställa anspråket. Så
vig tigt än det sökta ändamålet äfven för arbetaren är, torde det lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
