Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Sverges ortnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
geografien’
Men även vanliga personnamn sammansättes i regeln icke med -by, och
då de i sådan ställning anträffas, något som ofta är fallet i Dalsland och
Värmland samt undantagsvis även annorstädes, så tyder detta på att
namnet är jämförelsevis ungt. De talrika från heden tid stammande namnen
på -by ånge nämligen icke en enda persons bosättning, utan grundandet
av ett belt byalag, och deras förra led anger vanligen något för orten
karakteristiskt, t. e. Ekeby, Fornby (jfr Gammelby), Ytterby, Åby, Asby
osv. Av Upplands mer än 650 namn på -by innehålla mycket få ett
personnamn.
Av övriga, mindre viktiga namntyper med kulturell innebörd må här
blott erinras om de huvudsakligen till Småland hörande på -rum ’öppen
(bo)plats’, ofta sammansatta med sjönamn, t. e. Vinnersrum vid Vinningen;
de i Bergslagen så vanliga på -boning, numera -bånning, ’byggnad’
särskilt för bergsbruk, sammansatta med personnamn, t. e. Anders-,
Håkans-bänning, under det att deras moderna motsvarigheter på -hyttan äro mera
varierande, t. e. Finns-, Nyhyttan; de åtminstone i Värmland rätt vanliga
på -tan av äldre -lagan, -takan ’fångst(ställe)’, t. e. Abbortan, Järpetan;
de väsentligen till mellersta och norra Sverge inskränkta på -säler eller
-sätra ’mera tillfällig vistelseort, fäbodställe’, t. e. Aspsåter, Olsäter av Olof,
Nysätra; de på -vål eller -våla ’svedjefall’, t. e. Torrvål, Östervåla, äldre
motsvarigheter till de nyare typerna Storbränna, Torrbråten, Torpfallet;
slutligen de i allmänhet rätt nya på -gård och -gärde, t. e. Stensgård av
mansnamnet Sten, Nygård, Näsgärde.
Bland de från rena naturnamn utgående socken- och bynamnen torde
de äldsta sammansatta utgöras av de på -lösa ’ängsmark’, en typ som
säkert uppstått långt före Kr. födelse och huvudsakligen förekommer i
södra Sverge, t. e. Ramlösa, Torrlösa, samt bör noga skiljas från den rätt
unga, allmänt spridda typen Bröd-, Mjöllösa osv. ’ställe där man saknar
bröd, mjöl’ osv. Föga yngre än de förstnämnda äro de ungefär liktydiga
på -vini, numera vanligen blott -(e)ne ’ängsbete’, som träffas förnämligast
i mellersta Sverge och särskilt massvis å Skaraborgs läns slätter, t. e.
Hene, äldst Henene, väl ’betet vid de glatta hällarna’ (jfr Himle, ovan s.
20), Kälvene ’kalvbetet’, Lovene, väl ’lundbetet’ (jfr isl. lo ’lund’), Vesene,
äldst Visene ’ängsbetet’ (jfr ty. wiese ’äng’). Vi ha alltså i dessa båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
