Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. H. von Schwerin: Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
319
gära upplysningar om Nilens egendomligheter. Redan mycket tidigt hade
allt, som rörde denna tlod, varit insvept i en mystisk slöja. I Egypten
och Nubien, där man visste att det aldrig regnade, mottog Nilen ingen
enda biflod, och ändå förde den ut i Medelhavet en vattenmassa, som
var ofantlig i jämförelse med Greklands och Italiens Höder. Nilen var
dessutom tillhåll för vidunderliga djur, sådana som flodhästar och
krokodiler, vilka man icke påträffade annorstädes.
Var månne kunde denna flod hava sitt ursprung, frågade man sig
allmänt. Och vilken kunde orsaken vara till det egendomliga
förhållandet, att floden under sommarmånaderna till gagn och välsignelse för
Egypten regelbundet vitt och brett översvämmade sina stränder? Delta
långsträckta mellan tvenne öknar inklämda land vore ju egentligen belt
och hållet bildat av Nilens siam och kunde med rätta sägas vara en
gåva av lloden, menar »historiens fader», Herodot.
Dessutom hade ju de andra Medelhavsfloderna sitt högsta
vattenstånd under den regnrika vintern; under Medelhavsländernas sommar, då
det icke regnade, var däremot deras vattenmassa vida ringare. Huru
skulle detta förklaras? Särskilt Herodot hade sysslat mycket med dessa
frågor, och han meddelar oss de olika försök att lösa denna gåta, vilka
blivit gjorda av några bland hans landsmän, som gärna velat förvärva sig
namnet av »vise», tillägger han spetsigt. Särskilt förklaringen, att Nilens
stigning borde tillskrivas snösmältning, betecknar Herodot såsom alldeles
orimlig, ty, säger han, det snöar ju aldrig i så sydligt belägna trakter,
som del här gällde.
Själv föreställer han sig saken så här: Nilens nedre lopp genom
Egypten och det söder därom belägna Nubien var sydnordligt, flodens
övre lopp däremot hade en riktning från väster till öster genom Libyens
centrala, solförbrända ödemarker. När nu solen under Medelhavsländernas
vinter vandrade rakt över dessa sydliga trakter, miste floden genom den
av hettan förorsakade avdunstningen en stor del av sill vatten, så att dess
vattenmängd betydligt minskades. Sommarens höga vattenstånd ansåg
alltså Herodot vara det för floden normala — ett i sanning föga tilltalande
försök att lösa svårigheterna.
Av stort intresse är dock onekligen talet om övre Nilens västöstliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
