Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Dahl: Från Nordaustralien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från nordaustralien
589
stod av några spjut med stenspets, som mannen bar, och en korg full
med bast, doppad i vildhonung, som den unga flickan bar på ryggen,
fästad medels ett snöre runt omkring pannan. Ett litet barn satt grensle
över den äldre kvinnans höft. Vid mannens bälte dinglade en stor,
me-terlång ödla. De voro bekanta med och stamfränder till våra negrer. Vi
gåvo dem kritpipor och litet tobak, och de blevo snart förtroliga och
orädda. De slogo sig ned bredvid oss och delade sin honung med oss.
De blevo mätta och glada och rökte sin tobak. Till och med det lilla
barnet släppte sin mors bröst och försökte pipan, smakade och stirrade
med stora, förundrade ögon.
Sålunda förflöto ett par dagar. Då bröto vi upp och drogo alla
västerut genom bergstrakten. Fram på dagen hörde vi det hugga
någonstädes långt framför oss i skogen. Högt uppe på en sluttning såg jag
negrer skymta mellan skogens stammar. De upptäckte oss, när vi voro
ett par hundra meter från dem, och flydde, som djur fly. Jag såg
huvudena försiktigt stickas fram bakom träd och stenblock. Så lingo de syn
på vårt följe av svarta och förstodo, vem jag var. Ryktet om oss och
vår fredliga tillvaro var känt överallt i skogen. De kommo fram ur sina
gömställen, kvinnor, män och barn. De sällade sig till oss och lingo
tobak, och i spetsen för ett långt låg drog jag vidare genom dalen.
Fram på eftermiddagen kommo vi till en liten dal. Där växte grönt
gräs. En sorlande bäck rann fram mellan lundar av pandaner. Ståtliga
gummiträd med hängande kronor kastade skugga över marken. Där
träffade vi åter en liten skara av samma negersläkt. En gammal man, några
pojkar och kvinnor.
De buro mellan sig köttet av en stor känguru. Den gamle mannens
spjut var ännu blodigt efter slakten. Han hade dödat kängurun högt
uppe på berget och stekt honom hel i askan efter ett stort bål. De buro
nu alla väldiga bördor av blodiga köttstycken.
Min kamrat var sjuk. Negrerna ville gärna stanna för att få äta
köttet, och vi slogo läger i dalen.
Det blev kväll, innan vi kommo i ordning. Då sprakade väldiga
bål, som gjorde det ljust inne i skogen. Vi stekte kött och åto. Vi
bakade ett ofantligt bröd och bjödo negrerna. Tobaken gick laget runt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
