Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Konflikten med den preussiska reaktionen. Kants förhållande till stat och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plikt. Av allt att döma hade Kant icke varit någon
obetingad beundrare ens av upplysningens
företrädare på Preussens tron, ehuru han visserligen
skänkte Fredrik den store allt erkännande för dennes
upprätthållande av tankefrihet och lagbunden rätt.
Sin avsky för kriget, »människosläktets gissel» och
»förstöraren av allt gott», uttalade han så
oförbehållsamt, att man icke kan underlåta att tillämpa
detta omdöme även på Fredrik den stores krig. Det
karga understöd som Fredriks regering ägnade
bildningsväsendet vid universitet och skolor stod även
i samband med krafternas uteslutande anspänning
för kriget, och Kant har upprepade gånger med
bitterhet betonat, hurusom staten hade medel endast
för krig. Även i allmänhet hyste han motvilja för
den anda som åtföljer hovskick,’ och man kan antaga,
att härtill bidrog den favoritställning som intogs
av konungens franska hovfilosofer (t. ex. en La
Mettrie). I sammanhang härmed har framkastats
frågan, huruvida Fredrik II någonsin hört mera
om Kant än dennes namn. Denna fråga låter sig
e] med säkerhet besvara. Den store konungen såg
den tyska lärda världen djupt under sig, och så är
det möjligt, säger Paulsen (s. 44), att existensen
aven av den berömdaste bland tyska filosofer
förblivit under det kungliga medvetandtes tröskel.
rm,^3 politiska sympatier synas otvivelaktigt ha
tillhört någon annan statsform än den enväldiga,
en folkstat sådan som den vilken just då stod i beråd
att skapas i Nordamerika och även syntes åsyftad
1 Frankrike vid början av revolutionen. De anförda
bada världstilldragelserna voro föremål för Kants
intresse. Ännu år 1798, då entusiasmen för den
franska revolutionen tämligen hade förflyktigats i
Tyskand, talade Kant om densamma som en
förhoppningsfull vändpunkt i tiden, och i staternas
republi-66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
