Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants lära - Den kritiska filosofiens kunskapsproblem - 3. Den rationella filosofiens omöjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller odödlighet, lika litet kan någon annan bevisa
dess materialitet eller förgänglighet eller över huvud
någon som helst beskaffenhet hos densamma. En
principiell materialism är lika ogrundad som en
principiell spiritualism. Om man också måste förkasta
bevisen för satserna om själens okroppslighet och
odödlighet, så behöver man därför icke nödvändigtvis
hålla dessa satser för oriktiga. I hithörande
spörsmål förmår vårt vetande intet; inför förnuftet
förbli frågorna obesvarade, ty de höra till trons
område.
Den rationella kosmologien hade försökt lösa en
del av de yttersta frågorna rörande tillvarons art,
men Kant ådagalägger, hurusom den härvid
invecklade sig i motsägelser, som stodo oförenliga mot
varandra (antinomier). Han gör gällande, att man
bindande, om också i indirekt form (genom att
ådagalägga • motsatsernas omöjlighet), kan bevisa: 1. att
världen äger en början i tiden och är begränsad i
rummet; 2. att varje sammansatt substans består
av enkla delar; 3. att frihet förefinnes vid sidan av
naturens lagbundenhet; och 4. att som orsak till
världen ett i sig nödvändigt väsen existerar. Men
precis på samma sätt kan man enligt honom bevisa
motsatsen av desa fyra teser, att världen sålunda
är i tid och rum oändlig, att ingenting i världen
finnes som vore odelbart, att ingen frihet existerar,
och att det icke inom eller utom världen finnes något
i sig nödvändigt väsen. Detta innefattar den berömda
läran om de fyra kosmologiska teserna och
antitesernas motsägelse eller om »det rena förnuftets
antinomier». I Kants lösning av detta spörsmål äro vid
de tvenne första antinomierna såväl teser som
antiteser falska, emedan de utgå från den ogrundade
förutsättningen, att världsalltet för oss är faktiskt
{ting i sig), medan det i verkligheten för oss endast
Immanuel Kant — 9 129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
