Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glödande kol - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fnurran på tråden. Han måste ligga till sängs ett
par dagar. Jag är ledsen att jag inte har mera
kloroform. Han måste bita ihop tänderna om en
spik och hålla fast den. Det kan han. Han har
ruter i sig för ett dussin karlar.»
Sommaren kom. Snön försvann utom på Klippiga
bergens fjärran toppar i öster. Dagarna förlängdes
tills det ej blev något mörker, solen dök vid midnatt
ner några minuter under horisonten rakt i norr.
Linday sysselsatte sig oavbrutet med Strang. Han
studerade hans gång, hans kroppsrörelser, klädde
oupphörligt av honom och lät honom för tusende gången
böja alla sina muskler. Han fick massage i oändlighet,
tills Linday förklarade att Tom Daw, Bill och brodern
voro fullt kvalificerade till massörer vid ett turkiskt
bad eller ett osteopatiskt sjukhus. Men ännu var
Linday icke nöjd. Han lät Strang genomgå hela sin
repertoar av kroppsövningar och undersökte honom
under tiden för dolda svagheter. Han lade honom
åter till sängs i en vecka, skar upp hans ben,
företog ett par behändiga trick med hans småådror,
skrapade ett ben på en fläck som inte var större än en
kaffeböna, tills allt var så friskt och sundt att det
endast återstod att sy igen såret.
»Låt mig säga honom det nu», bad Madge.
»Inte än», lydde svaret. »Du får inte tala om det
förr än jag har slutat.»
Juli gick, och augusti nalkades sitt slut, då han
skickade ut Strang att jaga älg. Linday följde
honom hack i häl, iakttog honom, studerade honom.
Han var spänstig som en katt i sina rörelser, och han
gick som Linday aldrig sett någon gå, utan ansträng-
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
