- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
42

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusan till karl - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tjugu år hade gått sedan han sett sin äldre bror,
och då hade det varit efter tio års mellantid. Han
kom mycket väl ihåg den kvällen. Tom var den
enda som hade vågat fara över banken i mörkret, och
den sista gången, mellan skymningen och
dagbräckningen, hade han med sydostlig bris seglat in med
sin skonare och ut igen. Man hade ej vetat av hans
ankomst på förhand — hovslag vid midnattstiden,
en löddrig häst i stallet, och Tom hade visat sig
med havssalt i ansiktet, efter vad modern
konstaterade. Han stannade endast en timme och red så

bort igen på en ny häst, medan regnet smattrade
på fönsterrutorna och den tilltagande blåsten ven
genom tallskogarna, och hans besök hade varit som en
skarp och frän fläkt från den vilda yttre världen.

En vecka därefter — illa åtgången av sjön och
uppehållen vid banken i flera dagar — hade tullkuttem
kommit, och lokaltidningen hade haft en hel spalt
med gissningar, antydningar om en stor last opium
och fruktlösa spaningar efter den hemlighetsfulla
skonaren »Stormfågeln.» Endast Fred och hans mor och
några av husets indianska tjänare visste något om
den stelbente hästen i stallet och om de krokvägar

varpå den sedan smugglades ner till fiskläget vid

stranden.

Trots dessa tjugu år var det samme gamle Tom
Travers som steg ur Pullmanvagnen. Brodern kunde
ej tycka att han såg sjuk ut. Äldre var han
naturligtvis. Panamahatten dolde ej det gråa håret, och
ehuru obestämt antydande en viss avmagring voro de
breda axlarna ännu breda och raka. Vad beträffar
den unga flicka han hade i sällskap, fick Frederick

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:51:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/glodandeko/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free