Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tusan till karl - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Travers genast ett obehagligt intryck. Det kände han
avgjort ehuru dunkelt. Det var något utmanande,
gäckande, men han kunde ej definiera eller förklara
det. Det var kanske den skräddarsydda linnedräkten
av främmande snitt, bluslivet med sin djärva
rand-ning, det svarta, ostyriga håret eller vallmoknippan
på den stora halmhatten, eller också var det kanske
hennes egna bjärta färger — de svarta ögonen, de
rosiga kinderna, de jämna, vita tänderna som visade
sig alldeles för beredvilligt. »Ett bortskämt barn»,
tänkte han, men han fick ej tid att analysera, ty
brodern höll hans hand i sin och presenterade hans
brorsdotter.
Där var det igen. H,ennes tal var lika bjärt som
hennes färg, och hon talade också med händerna.
Han kunde ej undgå att lägga märke till hur små de
voro. De voro onaturligt små, och då han såg på
hennes fötter gjorde han samma upptäckt. Utan
tanke på den nyfikna folkmassan på stationens perrong,
hade hon förekommit hans försök att bjuda henne
armen, då de gingo till bilen, och hade låtit de
båda bröderna gå arm i arm. Tom hade samtyckt
skrattande, men hans yngre bror var generad,
alltför medveten om att vara föremål för de många
stadsbornas blickar. Han kände endast till det gamla
puritanska sättet. Familjescener hörde till inomhus och
voro icke för offentiigheten. Han var glad åt att
hon inte hade försökt kyssa honom. Det var
märkvärdigt att hon inte gjort det. Han väntade sig redan
vad som helst av henne.
Hon omfamnade dem och fixerade dem med sol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
