- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
103

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mrs Bopp nöp mig och luggade mig då hon tyckte
jag var för långsam, och jag gjorde bara konstiga
läten och blev ännu långsammare. Hon sade att jag
skulle bli hennes död endera dagen. Jag lade inte
bräderna över den gamla källan i hagen, och den lilla
söta nya kalven ramlade i och drunknade. Då sade
Peter Bopp att han skulle ge mig ett kok stryk, och
det gjorde han också. Han tog ett grovt rep och
gav sig på mig. Det var förfärligt. Aldrig i mitt
liv hade jag fått stryk. Sådant brukas inte i Hemmet,
och därför säger jag att Hemmet är rätta platsen
för mig.

Jag känner till lagen, och jag visste att han inte
hade rättighet att klå mig med ett grovt rep. Det
var att vara grym, och i kontraktet stod det att han
inte fick vara grym. Jag sade ingenting. Jag bara
väntade, och det visar just vad slags idiot jag är.
Jag väntade länge och blev långsammare och gav
ifrån mig flera konstiga läten, men han ville inte
skicka mig tillbaka till Hemmet — det var just det
jag ville. Men en dag — det var den första i
månaden — gav mrs Brown mig tre dollars, det var
för mjölken hon fick från Peter Bopp. Det var på
morgonen. Då jag kom med mjölken på kvällen,
skulle jag lämna kvittot. Men det gjorde jag inte.
Jag gick bara ner till stationen, köpte en biljett precis
som annat folk och for med tåget tillbaka till Hemmet.
En sådan idiot är jag.

Doktor Anglin hade rest då, och Doktor Mandeville
hade fått hans plats. Jag gick direkt in på hans
mottagningsrum. Han kände mig inte. »Nej, hör
nu», sade han, »det är inte mottagningsdag för pati-

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:56:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glodandeko/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free