- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
113

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

litet mer eller mindre. Hennes smärta midja och i
svarta strumpor klädda små vador visade hur
spensligt bräcklig hon var, men bräckligheten bestod
endast i modelleringen. Det fanns inte en skymt av
bleksot i den klara, friska hyn eller i de raska,
trippande stegen. Hon var en liten förtjusande blondin
med hår spunnet av gyllene spindeltrådar och stora
blå ögon som sällan beslöjades av de långa
ögonfransarna. Hennes min uttryckte älsklighet och
glättighet; den måste säkert återfinnas hos alla som bodde
i bungalow’n.

Hon bar en bamparasoll, som hon var noga med
att inte låta snudda vid riskvistar och björnbärsbuskar,
medan hon sökte efter vild vallmo utmed staketet.
Det var höstvallmo, en tredje skörd, som ej kunnat
stå emot den varma oktobersolens kallelse.

Sedan hon plockat utmed det ena staketet gick
hon över för att plocka vid det andra. Kommen
halvvägs över den öppna platsen träffade hon på
luffaren. Hennes studsande rörelse var helt
mekanisk, det låg ingen rädsla däri. Hon stod och såg
länge och nyfiket på den avskräckande synen och
ämnade vända om, då den sovande gjorde en orolig rörelse
och rullade sin hand i det taggiga ogräset. Hon lade
märke till solskenet i hans ansikte och de surrande
flugorna; hennes min blev bekymrad och ett
ögonblick stred hon med sig själv. Sedan smög hon på
tå bort till honom, satte parasollen mellan honom och
solen och jagade bort flugorna. Efter en stund slog
hon sig för säkerhets skull ner bredvid honom.

En timme gick, varunder hon då och då flyttade
parasollen från den ena trötta handen i den andra.

Glödande kol.

113

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:56:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/glodandeko/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free