Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes små fingrar till mos. Han tänkte på de
knytnävsslag lian tilldelat andra och som hans eget huvud
fått ta emot och förstod att det svagaste av dem
skulle krossa hennes huvud som ett äggskal. Han
betraktade hennes små axlar och smala midja och
visste alldeles säkert att han skulle kunna bryta
sönder henne med sina händer.
»Var inte jag en?» upprepade hon.
Han hämtade sig plötsligt — eller kom bort från
sig själv, hur man vill kalla det. Han tyckte inte om
att samtalet skulle avstanna.
»Vad?» svarade han. »Ja visst, ni var minsann en
samarit, om ni också inte hade någon olivolja.»
Han kom ihåg vad han hade tänkt på och frågade:
»Men är ni inte rädd?»
Hon såg på honom utan att förstå.
»För... för mig?» tilläde han osäkert.
Hon skrattade muntert.
»Mamma säger att man aldrig skall vara rädd för
någonting. Hon säger att om man är snäll och tänker
godt om andra, bli de också snälla.»
»Och ni tänkte godt om mig, då ni skyddade mig
för solen», sade han i undrande ton.
»Men det är svårt att tänka godt om getingar
och andra otäcka krypdiur», erkände hon.
»Det finns människor som äro otäcka krypdjur»,
invände lian.
»Det nekar mamma för. Hon sager att det finns
något godt hos var och en.»
»Men jag slår vad om att hon i alla fall stänger
väl igen om sitt hus om natten», sade han
triumferande.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
