- Project Runeberg -  Glödande kol och andra noveller /
121

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från idiotanstalten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men det gör hon inte. Mamma är inte rädd för
någonting. Det är därför hon låter mig leka ensam
här ute när jag så vill. Vi hade en inbrottstjuv här
en gång. Mamma steg upp och träffade på honom.
Men kan ni tänka er, han var bara en fattig hungrig
människa. Och hon satte för honom mat ur
skafferiet, och sedan skaffade hon honom arbete.»

Ross Shanklin var häpen. Den glimt av den
mänskliga naturen som nu uppenbarade sig för honom
föreföll honom otänkbar. Det hade varit hans lott att
leva i en värld av misstankar och hat, av onda
tankar och onda handlingar. Det hade varit hans
erfarenhet att, då han drev framåt bygatorna i
skymningen, se små barn skrika av rädsla och springa
ifrån honom till sina mödrar. Han hade till och
med sett stora fullvuxna kvinnor rygga tillbaka för
honom, då han gick förbi på trottoaren.

Han väcktes av att den lilla flickan klappade i
händerna och utbrast:

»Nu vet jag vad ni är! Ni är en sådan där som
vurmar för fria luften. Det är därför ni ligger och
sover här i gräset.»

Han kände en bitter lust att skratta, men
bekämpade den.

»Och det är vad luffare äro — luftvurmar»,
fortfor hon. »Jag har ofta undrat över det. Mamma
svärmar för frisk luft. Jag sover på verandan om
nätterna. Det gör hon också. Det här är vår mark. Ni
måste ha klättrat över staketet. Det låter mamma
mig göra, då jag tar på mig mina damasker —
de ä’ så präktiga, ser ni. Men jag vill säga er en sak.
När man sover vet man ju inte att man snarkar.

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:51:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/glodandeko/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free