Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Frodiga Lisa”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åsnan, den svinpälsen till preussare från mig och säga
bo-nom, att jag aldrig, hör ni, aldrig i evighet går in på det.»
Den tjocka värden gick, och hela sällskapet samlade
sig omkring »Frodiga Lisa» för att utfråga henne och
förmå henne att afslöja hemligheten för dem. Hon gjorde först
litet motstånd, men slutligen fick raseriet öfverhand öfver
henne, och hon skrek: »Hvad han vill? ... Hvad han
vill? Jo, han vill tillsammans med mig!»
Den allmänna harmen var så stor, att ingen kände
sig stött öfver det osminkade uttrycket. Cornudet
satte sitt glas så häftigt mot bordet, att det sprang i
bitar. Alla voro inse om att uttala sin afsky och sitt
förakt för denna militäriska buse; man skulle kunnat tro,
att en del af det offer, som fordrades af henne, blifvit
utkräfdt af hvarje enskild. Grefven förklarade med ett
uttryck af den djupaste vämjelse, att forntidens barbarer
icke burit sig värre åt; och damerna betygade i kraftiga
och välvilliga ordalag »Frodiga Lisa» sin innerliga
medkänsla. De båda nunnorna, som blott visade sig vid
måltiderna, hade böjt sina hufvuden utan att säga något.
Då den första förbittringen någorlunda bade lagt sig,
satte man sig icke dess mindre till bords; men det
yttrades icke mycket, enhvar satt tyst och öfverlade med
sig själf.
Damerna drogo sig tidigt tillbaka, och herrarna
började röka och fingo ett parti ecarté till stånd. Värden
blef ombedd att deltaga, i spelet för att man på ett
behändigt sätt skulle kunna utfråga honom om, huru man
skulle öfvervinna officerens motstånd. Men han tänkte
blott på sina kort, han hvarken hörde eller svarade och
upprepade oafbrutet: »Vi måste passa spelet. Vi måste
passa spelet.» Han var i en sådan spänning, att han
glömde att hosta upp, hvilket gjorde, att hans bröst
arbetade som ett orgelverk. Hans pipande lungor återgåfvo
astmans hela skala, ända från de djupa och allvarliga
noterna till de skarpa och klanglösa höga toner, som
ljuda som unga tuppkycklingar, som försöka att gala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
