- Project Runeberg -  Hemgiften och andra noveller /
171

(1910) [MARC] Author: Guy de Maupassant
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig ett intyg af läkaren, och de begåfvo sig ännu en
gång till dr Lefilleul.

Han igenkände dem genast och frågade:

»Nå, hur är det? Har det lyckats?»

De rodnade båda, och Cora stammade:

»Ja, jag tror det.»

Läkaren gnuggade händerna.

»Ja, jag hade just väntat mig det! Det medel jag
angaf, hjälper alltid, så framt ingen fullständig
oförmögenhet föreligger å endera sidan.»

Han undersökte den unga frun och skref:

»Undertecknad, medicine doktor från medicinska
fakulteten i Paris, intygar härmed, att fru Léopold
Lesable, född Cachelin, företer alla symptom till ett
ungefär tre månaders hafvandeskap.»

Därpå vände han sig till Lesable:

»Nå, och ni? Lungorna och hjärtat?»

Han undersökte honom och fann honom återställd.

Arm i arm med lätta steg gingo de därifrån. Men
på vägen fick Léopold en idé:

»Det kanske vore bäst, om du, innan vi gå till
notarien, lindade en eller två serveter omkring dig. Det
gör saken genast påtagligare».

De begåfvo sig alltså hem, och han hjälpte själf
sin hustru vid klädseln. Han lindade serveterna tio
hvarf omkring henne, och då han var nöjd med den
verkan dessa åstadkommo, anträdde de färden, och han
tycktes rent af vara stolt öfver att få vandra vid hennes sida.

Notarien mottog dem mycket välvilligt, lyssnade till,
hvad de hade att anföra, läste intyget, och då Lesable
inflikade:

»För öfrigt behöfver man ju blott se på henne!» . . .
kastade han en blick på den unga frun.

De väntade oroligt. Ändligen förklarade notarien:

»Godt, huruvida barnet redan är födt eller icke
spelar ingen roll. Det är nog, att det finns och är vid lif.»

Deras glädje var så stor, att de omfamnade och
kysste hvarandra i trappan. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:59:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gmhemgift/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free