Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fågelsträcket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Saltvik tagas de emot av lotsar, tullvaktmästare
eller fiskare, som mot hederlig vedergällning
hålla dem med båtar och vettar och föra dem ut till
skårplatserna i havsbandet. Om nätterna blir det
formlig kapplöpning till de bästa ställena. Motorer
smattra, segel slå, och årtullar gnissla. Och så
snart det blivit skjutljust, börja skotten knalla i en
nästan oavbruten salva timme efter timme. – Alldeles
som om fienden vore där och försökte en landstigning
på holmarna.
Ty herrarna från staden komma icke alltid bara för att
njuta av skärgårdsvåren och fågelsträckets fängslande
skådespel. De vilja även döda. Och när ångaren
återvänder till staden, hänger hela fördäck fullt
med präktiga ejdrar, gudungar och ådor om varandra,
och brokiga allfåglar i långa rader.
Att villebrådet kommer till nytta i köket är icke
alltid så säkert, ty de sega, traniga sjöfåglarna äro
ingenting för läckergommar. Men som jakttrofféer att
briljera med vid hemkomsten göra de sig onekligen bra,
och bättre förstås, ju flera de äro.
Ja, de goda herrjägarne ha för visso åtskilligt på
sitt samvete, då det blir fråga om sjöfågellivets
avtagande i skärgårdarna. Skärgårdsbon nöjer
sig vanligen med »ett kok» fågel åt gången, men
gentlemannaskytten blir aldrig belåten. Hans diktan
och traktan går vanligen endast ut på att få så höga
skottsiffror som möjligt att anteckna i sin jaktjournal.
Det är inga uppbyggliga historier som berättas
här ute om sådana där samvetslösa storjägare, som
härjat och dödat, så länge det funnits en fågel
i skärgårdarna. Men mest ökänd och beryktad av dem
alla är ändock mister Jona, den utländske ministern,
han med den jovialiska uppsynen och det stora
patriarkskägget.
Då de stränga jaktlagarna i hans hemland icke tilläto
honom att fritt hängiva sig åt sin grymma passion att
döda djur i massor, valde han vårt land och särskilt
våra fågelrika skärgårdar till sin tummelplats. Här
for han omkring från jaktmark till jaktmark, från
skärgård till skärgård, från ö till ö, spridande död
och förskräckelse och skapande tomhet och ödslighet
var han drog fram.
__ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
